.. börjar blogga igen, måste få ur mig massa.
Här har ni världens mest värdelösa människa, som trots ihärdiga ansträngningar inte lyckas hålla idealvikten och än mindre klara av att gå ner i vikt. Känner mig så misslyckad, hur är det möjligt? Har de senaste 4 åren gått upp i alla fall 30 kg, och lite till. Helt hopplöst. För ca 1 månad sen bestämde jag mig att nu får det vara nog! Har bantat i hela mitt liv och är så sjukt less på det! Herregud vad less jag är på det....
Jag har varit i kontakt med vårdcentralen i Stöde och de vill inte skicka in en remiss till kirurgen eftersom jag inte har BMI 40 eller högre, jag har BMI 36. Jag har heller inga sjukdomar. Men eftersom jag anser att min övervikt är så pass allvarlig har jag valt att betala min operation själv. Jag har varit överviktig i under perioder av mitt liv. Det började med när jag fick mitt första barn 1995, jag var då 20 år. Under 1995-2000 tröståt jag kopiöst, skilsmässa, ny familj och gravid igen 1998. År 2000 vägde jag 115 kg och jag hade nått en punkt där jag var tvungen att ta tag i problemet, vilket jag också gjorde. Under många år hade jag försökt med viktväktarna, men det hade inte fungerat. I augusti 2000 vägde jag in mig på VV och följde deras program, jag gick ner i vikt, började kunna motionera och kände en lycka jag aldrig tidigare känt. Jag fick så mycket stöd och positiv respons och viktminskningen fortsatte. Jag gick på 1 år ner 30 kg och allt som allt gick jag ner 43 kg, först med hjälp av VV, sen på egen hand. Jag levde det liv jag äntligen ville. Jag var normalviktig, jag orkade med och jag var äntligen lycklig och glad! Efter mycket kamp och jävlar anamma. Självförtroendet växte och jag kände att jag hade kontroll över mitt eget liv! 2009 vände det, jag blev gravid, fick min dotter i okt 2009, sen har jag bara ökat i vikt. Med viktökningen har allt det gamla kommit tillbaka till mig liv, jag vet hur jag ska äta, men jag äter ändå fel. Jag tröstäter, jag jojo-bantar, jag kör diet efter diet och misslyckas gång på gång. Jag har kommit till den punkten i mitt liv att jag inser att jag inte kan ta tag i detta själv, jag orkar inte längre. Jag har de senaste åren ökat i vikt och har gått upp de 40 kg jag tidigare gått ner. I 4 år har jag kämpat, med vv, lchf, 5:2, cambridge, GI, Extravaganza. Jag är expert på alla dieter. Men det GÅR inte, jag går inte ner i vikt! Jag vill INTE leva såhär, alla timmar på dygnet går åt till att tänka på bantning, känna sig misslyckad, känna sorg över det jag hade, men inte längre har. Jag hade ett liv, nu har jag inte det längre, bara minnena. Jag känner mig så misslyckad som gick ner så mycket och var så duktig, sen har jag gått upp allt igen, jag skäms. Jag har 4 barn, jag orkar inte vara med dem som jag vill. Jag vill kunna åka på stranden, resa utomlands, bara vara ute, åka skidor, pulka, gå på promenad. Jag försöker göra allt detta, tro mig, men nu har mina knän börjat säga ifrån, jag är snart 40 år. Varje steg jag tar gör ont och allt detta borde motivera mig att gå ner i vikt, och det gör det också! Men det GÅR bara inte. Jag är en ledsen mamma, utan ork och med massor med vilja att förändra mitt liv. Men jag behöver hjälp. Jag försöker motinera, men då kroppen inte vill, är det svårt. Jag promenerar, jag har hästar och rider regelbundet. Men det blir inte alls så som jag vill rida. Jag har en 1½ år gammal häst som ska börja ridas in till hösten, men hur ska jag kunna göra det med min övervikt? Är så frustrerad och desperat. En operation ser jag inte som en quickfix, tvärtom. För mig är det sista utvägen. Jag har verkligen försökt allt och om detta är min sista väg till ett värdigt liv. Min VC sa nej, eftersom mitt BMI inte når upp till 40, men jag ligger strax under. Jag kämpar varje dag med att inte gå upp mer och just nu känns det som att jag blir straffad, eftersom jag inte fick remiss. Men jag vill heller inte behöva ”äta upp mig” för att nå BMI 40, det känns absurt. Därför har jag valt att betala min operation själv. Allt har gått snabb, för 2 veckor sedan hade jag min första kontakt med Cavalio (Ersta sjukhus), 4 dagar senare var jag ner på ett första besök, blev godkänd för op, fick tid 15 april och börjar flyt i dag. En operation kommer att ge mig en andra chans till det liv som jag så gärna vill ha och hade, men som jag inte kan få igen, med egen maskin.
Har aldrig varit såhär lugn inför en jul som jag är nu. Vi kommer inte vara hemma så mycket, därför jag är så superlugn. Har knappt bakat eller gjort godis och vet ni vad? Det gör inget, det blir jul ändå :)
Ikväll har vi gjort pepparkakor, pepparkakshus, Brysselkex, farinlimpor. Älskar jul och julbak! Sista veckan på starta eget kursen som varit suveränt bra!
Idag ska jag rida!! Har inte ridit på två veckor, längtar. Tur jag har andra som rider mina hästar också :)
Har gjort en massa olika degar, i helgen ska julbakas. Har gjort pepparkaksdeg själv för första gången, var inte så svårt, sen massa annat gott. I morgon får vi besök och jag tänkte överraska dem med att gemensam bantning står på schemat och glögg, julmusik och julmys! Tror det uppskattas ;)
Kan man bli mer irriterad än jag är nu, vet inte varför, vet inte på vad, skulle kunna slå ihjäl någon. Tappad kontroll tror jag det beror på, jag som vill ha full koll på allt, nu har jag inte det och det irriterar mig!! "Ta inte på mig!!" Då finns risk för att jag exploderar. Just nu är jag mest glad för att älskade syster kommer i morgon, Janna <3
GASDhHH fansatan går inte ens att ladda upp en bild!!!
Ja jag får skämmas. Jag som hade gått ner två kg, varför börjar man fuska så grymt då? Har i alla fall gått på gångbandet bra denna vecka och ska göra så ikväll också så känns det bättre.
Värk...
Jaja. Var precis in i en föreläsningssal på miun och pratade med ett gäng ingenjörer, det var nervöst, men så jävla kul!! Jag ska bli föreläsare, föreläsa om något eget, roligt, en dröm jag har.
Nu ska jag ta en rejäl paus från tatuerandet, jag var bara tvungen att rädda en annars helt meningslös tatuering på handen. Kan säga att det gjorde sjukt ont! Ungefär som att hålla handen på en spisplatta medan någon karvar i handflatan med en kniv. Ser nu spindeln och spindelnätet ;)
Idag övningskör Lukas, jag sitter bredvid, nöjd mamma ;) ska göra något jag gruvat mig för länge idag...
Jag vet inte ja, känns som en ovanligt trist måndag, när jag kom hem och fick tända ljus och mysa ner mig i soffan blev det lite bättre. Nu tror jag att jag ska gå en stund, mår nog bättre efteråt? Till helgen tror jag på roligheter.
https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/884303/images/2012/pic_50a94ae7ddf2b31d4f006d93.jpg" class="image">
