Ångest ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen...

...ja vad säger man. Jag skaffade den här bloggen mest för att kunna få lätta på mitt hjärta lite. Här hemma pratar jag mycket, jättemycket... jag pratar och pratar men jag säger inte så mycket... förstår ni? Sen så vet jag hur jag är, jag har tusen fler funderingar än någon människa orkar lyssna på, jag vill inte belasta min sambo för allt, inte mina vänner heller. Därför skaffade jag denna blogg, för att få häva ur mig ibland. 

Ämnet jag nu, såhär på nattkröken när bara tomten och trötta mammor är vakna, tänker beröra... endast nudda vid... den här gången... är ett ämne som jag tänkt skjuta på att skriva om så länge som möjligt, men nu måste jag få det ur mig. Som överskriften lyder...........................................................                                                                              



................................ÅNGEST


Ja, alla som haft det vet vad jag pratar om. Det som ofta driver fram min ångest är... allt jag stoppar i mig, tuggar, sväljer.... älskar.... hatar.... föraktar... njuter av.... mår illa av...

Just nu mår jag illa, skitilla.... kan inte sova... inte än. 

Har målmedvetet och utan någon större njutning systematiskt vräkt i mig idag, väl planerat och mycket väl medveten om konsekvenserna och känslorna som jag får dras med nu ikväll... i morgon... nästa dag... osv. Jag har bestämt mig för, det gjorde jag redan i morse när jag gjorde mitt val att ha en "ätardag", att i morgon ska jag ha en strikt, självbestraffande "kontrolldag". Ångesten blir lite lättare då, om jag innan har en plan för hur jag ska agera efter... efter "attacken".

Jaja, nu sitter jag här, som så många gånger förr och mår ILLA, fysiskt och psykiskt. 

.....orkar inte skriva om det här jävla ämnet något mer... just nu....

Inser att mina bloggtexter är allt annat än uppmuntrande läsning, men som tur är är ingen tvingad att läsa! =) 

Nu ska jag gå upp och vrida och vända mig i ett par timmar innan jag somnar, vrida och vända mig och smida planer på hur "kontrolldagen" måste utformas, "kontrolldagen" som alltid måste komma efter en "ätardag".

Sjuka vanebeteenden är det mest självdestruktiva som finns, men var finns medicinen mot det? Finns det någon så snälla! säg vad det är!

God natt.... 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0