Linda

Ja, idag vägde både jag och Robban oss. Resultaten var helt ok! Robban hade gått ner 2,5 kg och jag hade gått ner nästan 2 kg! Jag vet ju att v1 alltid går bra. Nästa mål är att hålla den vikten eller gå ner ytterligare tills nästa fredag, då är man liksom på G på riktigt. Två veckor måste gå innan man känner att man är igång på allvar. Nu - TV för mig själv, Robban jobbar.

Ja, det går sådär med nya livet mina vänner. Eller det gär väl rätt bra, det där beror på hur man ser det.

Jag började i måndags med att köra typ GI. Eller rättare sagt är det xtravaganzas "diet". Den baseras på att man äter mest protein och får i sig ca 1400 kcal per dag. Både jag och Robban påbörjade den dieten. Redan igår kände jag mig matt, darrig, illamåande, svag. Insåg att diet kanske inte är något för mig när jag helammar. Läste lite på nätet och insåg att det nog inte var så bra. När man ammar tar amningen 500 kcal per dag, så alltså fick jag bara i mig 900 kcal. Jag var tvungen att ändra strategi. Ett nederlag, ansåg jag då. Funderade ett slag på VV, men jag tycker att VV gör en besatt av att räkna gram och dl. Så detta är min strategi from nu. Jag äter SUNT, får se hur det går =) Dvs, inget onyttigt som godis och sånt, minst fem mål om dagen, men små portioner. Så småningom tänkte jag börja motionera lite smått. Om jag äter ca 2000-2200 kcal per dag och amningen kostar 500 kcal per dag borde amningen fungera som diet, det är min strategi.

Igår kändes det först lite trist, men nu har jag kommit över det (i alla fall just nu =) Inser ju att det faktiskt bara var 1 månad sen jag fick barn, vad kan jag förvänta mig! Inte underverk i alla fall. Detta får ta sin tid. Jag vill vara rätt fit till sommaren, jag har ju lite tid. Problemet är kläder, har inte direkt råd att köpa nya och kommer ej i gamla. Igår fick jag krypa till korset och sätta på mig en mammakjol när vi skulle till stan, det var inte så hemskt som jag trott. Jag vek ner mudden i linningen så gick det bra, den satt rätt snyggt! Huvudsaken att jag inte ser gravid ut och det gjorde jag inte. Jag ser ut som vanligt, bara lite större överallt.

I morgon är det vägning! Hoppas jag har gått ner liiiite i alla fall så man får en skjuts på motivationen!

Rapport i morgon...

Japp, så har veckan kommit som jag längtat efter och fasat inför. Veckan då jag och Robban börjat tänka på vad vi äter, igen. Under hela 10 månader har jag ju kunnat släppa mitt matkontroll och levt relativt normalt. Under graviditeten gick det himla bra, har inte kunnat äta så mycket i alla fall, har mått halvdåligt hela tiden. Men den senaste månaden har jag verkligen ramlat tillbaka i gamla rutiner, riktigt gamla, från den tiden då jag missbrukade mat. Det har varit en trevlig månad och jag har unnat mig det. Men jag har hela tiden vetat att jag måste ta tillbaka kontrollen över vad och hur mycket jag äter. Så bestämde vi att i går skulle vi alltså börja igen.

Det är både en lättnad och smått tråkigt att ha kört igång. Nu är man tillbaka i gamla tankebanor och kontrollerar vad som äts in i minsta detalj. En negativ konsekvens av detta är att man får en massa måsten och en hel del dåligt samvete. Som med alla missbruk känns det tråkigt när man måste avstå något man tycker så mycket om, men det är ett nödvändigt ont. Jag har accepterat att mitt liv alltid kommer att vara kantat av matkontroll och träningstvång, allt för att hålla mitt forna missbruk under kontroll, men sånt är livet.

Idag är dag 2 av mitt "nya" liv och känslan är bekant, en del av mig känner sig lättad, äntligen på väg till den perfekta vikten, den andra delen känner sig tom och dyster. Men jag vet att den positiva känslan tar överhand om några veckor när jag börjar se resultatet av min viktminskning. Men tiden fram till dess är jobbig.

Jag kommer att tjata om detta ganska mycket på bloggen ett tag framöver, behöver ventilera mig någonstans och skriva har alltid varit ett bra sätt. På fredagar kommer jag att väga mig och resultatet kommer jag givetvis att rapportera. Jag vet inte min startvikt, jag vägde mig, Robban kollade och skrev upp. Jag har bett honom att hålla koll och bara säga hur mycket jag går ner varje vecka. Jag vill inte veta exakt mycket jag väger, inte just nu i alla fall, kanske om några veckor. Så på fredag kommer första rapporten.   

Ja, nu handlar det om en sak, som vanligt, VIKT!

Idag var vi till doktorn med Wildis och jag såg mig i en helkroppsspegel, det var inte roligt. Jag vet att jag har en massa kg kvar att gå ner, om inte annat så märks det på att jag inte kommer i ett enda klädesplagg jag hade innan graviditeten. Men på något sätt är det lätt att ignorera när man hasar omkring hemma i stora, bylsiga kläder och bara myser.

En sida av mig vill bara fortsätta leva i den bubblan, ett liiiitet tag till. Jag vet ju att jag inte kan stanna där för alltid. Men en annan sida av mig vill ur denna allt för stora kropp och bli fit och snygg igen, ut bland folk och bli mig själv! Det drar, än hit, än dit. Ibland vinner ena sidan, ibland andra. Det är ju så mysigt att hasa omkring hemma och laga god mat, fika, unna sig... Det är så lättsamt när man har en liten bebis, vem bryr sig om hur jag ser ut? Sen så fort man tänker på att komma ut, träffa kompisar, kanske gå ut på riktigt, då får jag panik! Jag KAN inte gå ut och se ut såhär! Då bestämmer jag mig för att NU får det vara nog.

Ja, så nu är det bestämt. På måndag ska jag börja köra efter viktväktarnas konccept, fast jag kör på egen hand. Jag vet att jag kan, det är bara till att vara bestämd. Jag vet att när jag väl börjar gå ner i vikt kommer jag att bli mer och mer motiverad och när jag kan börja plocka fram gamla kläder och komma i dem kommer det att kännas bra igen. Det gäller bara att stålsätta sig. Tänkte köra hårt fram till jul och sen unna mig lite i jul och sen på´t igen!

Jag gör det mycket för Robbans skull också, han ska köra GI. Jag väljer VV eftersom de har ett amningsprogram så jag vet att jag får i mig det jag behöver. Annars gillar jag också GI. Så nu ska min motionsgrej fram igen! Varje dag ska jag köra med den. Invägning på måndag, både för mig och Robban, sen vägning varje måndag morgon. Får hoppas att jag går ner nu så jag får lite mer motivation! För efter jul vill jag börja leva livet igen! Kanske gå ut med några kompisar, dricka ett glas vin? Börja repa med bandet igen, börja jaga spelningar, vill stå på scen snart! och då är det bra om jag i alla fall kommit igång med viktiminskningen så jag känner mig något fräsch! Önska mig lycka till! För nu jävlar! =)

För bra precis ett år sen var vi på Slipknot med Lukas. Då hade både jag och Robban på en perfekt vikt! Vi var båda så nöjda. Sen blev vi ju gravida där i januari/februari, då gick det inte lika bra att hålla vikten =) Men här är två kort från den resan, vi ska dit igen! Ja, viktmässigt alltså =)

Ja, jag skrev ju att jag skulle återkomma till det där med värk, kan ta det nu då när jag ändå inte gått och lagt mig än. Om det nu är någon som är intresserad av mitt gnäll =)

Innan förlossningen hade jag en del foglossning, men inte så farligt. Jag hade nästan inte ont i ryggen alls. Sen efter förlossningen har min kropp riktigt brakat ihop. Jag har ont i bäckenet, typ. Foglossning? Sitter jag länge har jag svårt att direkt ställa mig upp och gå, det gör rejält ont när jag ska lyfta mitt vänstra ben så jag får ställa mig upp, vänta en stund och sen sakta men säkert prova ta ett steg. Desto längre jag sitter, desto stelare blir jag. Jag har också svårt att ligga och vända mig i sängen pga denna värk.

Sen nästa ställe: svanken. Jag har fått så gudomligt ont i ryggen, svanken efter förlossningen. Krystvärkarna satt där så jag antar att det är därför jag fortfarande har ont. Har svårt att sitta en längre stund. Robban försökte massera mig häromdagen, men det gick inte alls, kändes som att ryggen skulle gå av.

Sen: nacken. Jag har ont i nacken och det strålar (som vanligt) upp i huvudet. En dunderhuvudvärk har jag haft i två veckor nu. Idag är första dan då jag faktiskt haft lite mindre huvudvärk. Igår var jag redo att åka till farbror doktorn, men jag tror inte att de kan göra så mycket åt denna värk. Att föda barn ÄR som att springa ett maratonlopp, hela kroppen blir helt ledbruten och det tar tid att återhämta sig. OM det inte blir bättre ska jag i alla fall beställa tid hos en kiropraktiker eller liknande, har precis upptäckt att jag har gratis besök hos såna genom jobbet, det måste utnyttjas. Ja, det har blivit en del alvedon den senaste tiden. Sen blir det inte bättre av att jag inte kan sova som folk, en bebis på ena sidan och Robban tätt inpå på andra sidan. Efter halva natten kommer Kajsa-Linn, Robban rymmer till hennes säng och jag får ha bebis som ett plåster på ena sidan och Kajsa som ett plåster på andra sidan. Det lämnar inget utrymme att sova bekvämt direkt.

Ja, så nu vet ni allt om min värk =)

Kan meddela att tonåringen ställt till med mer huvudbry idag. Såg på ett program om kritik kring bloggande och att man lämnar ut andra människor när man bloggar. Särskild kritik riktades mot dem som lade ut information om sina barn. Funderar en del på det. Har egentligen massor att skriva om tonåringen här i huset, vill verkligen ventilera och skriva av mig, men hur mycket ska man skriva? Jag avvaktar och funderar en stund till...

Nu tänkte jag blåsa liv i denna gamla slitna blogg =) Jag har ju inte varit så aktiv här den senaste tiden, det kan ju bero på att jag fött lite barn och så. Nu när det är över och jag kommer att vara hemma kommer jag att ha mer tid över till att skriva på denna blogg och tro mig, jag har massor att skriva om!

Just nu känns det verkligen att livet bjuder på prövningar. Det svåraste jobbet som finns är att vara en bra mamma, helt klart. Inte för att vi egentligen har så stora problem här hemma, men med en tonåring i familjen möter man nya utmaningar hela tiden. Mycket av min tid och energi går åt just honom, tonåringen. Mer om allt det i senare inlägg.

Annars är det väl min fysiska form som tar mycket tid och energi för mig. Efter 9 månaders total anarki när det kommer till mat och ätning kryper verkligheten ikapp. Iof var det knappt två veckor sen jag fick barn så konstigt vore det om kroppen helt skulle vara i toppform, men just nu är jag i så icke bra form som jag bara kan bli. Har en hel del kilon som ska bort nu efter förlossningen. Jag har ju inte vägt mig under hela graviditeten så jag vet inte hur mycket jag gått upp, helt klart är att jag gått upp mer än vad som är nödvändigt när man är gravid, det känner jag ju på kläderna.

I slutet av graviditeten klagade jag över att jag inte hade några kläder och nu kan jag säga att problemet kvarstår. Jag vägrar att ha på mig mammakläder och jag kommer inte i mina gamla kläder. Så just nu har jag ett par byxor och tre par mysbyxor som jag kan ha, det funkar väl så länge jag inte ska iväg på något och bara är härhemma. Men snart kommer man vilja göra lite annat på dagarna och då blir det svårare. Nu har jag och Robban bestämt att vi ska försöka gå ner i vikt och startskottet blir på måndag. Jag kommer inte att banta stenhårt, jag måste ju ha koll så att amningen inte störs. Robban ska banta lite mer seriöst. Han har gått upp en hel del under graviditeten. Så denna blogg kommer att (som vanligt) genomsyras av en hel del viktsnack och här kommer jag att ventilera mina gamla vanliga viktfixering och matmissbrukstankar. Men denna vecka är än så länge "fri", matmässigt och njuter, det gör vi =)

En annan sak, jag har värk! Mer om det i nästa inlägg, nu kan jag inte sitta längre pga värk, måste lägga mig ner en stund. Hej så länge!