Linda

Dagens lunch blev det här =)

Ja, nu är det ju kväll och jag har hunnit äta middag också, men ändå.

Var ute och red en ytterst NERVÖS häst, men det var ändå hur härligt som helst. Längtar redan till nästa gång. Hämtat en del hästgrejer från Slättån (där vi haft dem i ett förråd), ska ta med en del bort till stallet, men det mesta kommer vara kvar här, tar med det jag behöver allt eftersom.

Nu mysfilm med darlingen!

Ett ägg stekt i smööööör
Skinka
1 liiiten bit 70% choklad
1 glas cola light

Helt ok frukost. Jag håller "planen". Åt strikt fram till i fredags eftermiddag, åt fritt i går, idag tillbaka till strikt, så kör vi så en vecka till. Vägde mig i torsdags och hade gått ner 1.5 kg. Så nu har jag gått ner 4.5 alltsom. har 2.5 kvar till första målet.

Har flyttat hästarna, idag ska jag rida Goody första gången efter flytten, får se hur det går, hon är ju lite nervig på nya ställen innan hon kommit in sig. Livet leker och allt flyter på, MEN kan erkänna att pluggandet går trögt. Men skam den som ger sig, kämpa på. Det som känns tungt är att jag fått bra många fler lektioner än som var tänkt i början så det kommer vara rätt kört att plugga på jobbet. Jaja, vi får se... Nu ska wildis och jag ut, Robban jobbar =)

Inne på dag två med strikt lchf, det svåra är att hålla fingrarna från nötblandningen som jag har här på jobbet, men några äter jag ändå i mig =) Fokus är fortfarande på topp, ser fram emot fredag em då älskade vännen kommer på besök och så även kanske min lillsyrra! Sen ska jag väga mig på fredag också, står det inte minus på vågen då kastar jag ut fanskapet, sådetså.

I morgon flyttar jag hästarna till ett stall några km från Stöde, det ska bli så skönt. Det börjar bli ont om bete och kallt på nätterna. Goody är inte riktigt i form efter skadan och jag tror att lite stallvila på nätterna och lite hö och foder kommer att göra henne gott. Även om det blir fler resor till och från hästarna tror jag att det kommer bli bättre både för mig och dem, roligt med lite nya ridvägar. Det finns dessutom belyst plan där, kul =)

Fan vad trögt det går med att pluggandet, har inte riktigt kommit igång, men har köpt alla böckerna och vet vad jag ska göra, tror minsann jag ska komma igång i morgon =)

Nu - lunch!

Sitter på jobbet och bloggar, busigt =)

Idag har jag ätit 1 stekt ägg, liiiite nötter och tonfisksallad. Det är ju ok, eller hur? Duktiga JAG. Ska äta hamburgare (utan bröd till middag). En dag i taget, fokus på MINUS 4 kg, ska minsann visa VEM som bestämmer! Grrr... Herregud, måste väl ha tillräckligt mycket GO för att fixa detta...

BTW, vi ska börja renovera TV rummet, rummet bredvid det svarta rummet. Så det blir klart och fint och lockar många att köpa huset vårt =)

Jag VET att lchf funkar, meeeeeen det är så svårt i alla fall. Jag hade tänkt att köra stenhårt, utan uppehåll, men ändå fuskar jag, varför? När man liksom har bestämt sig, varför ska man hålla på och fuska då? Hade tänkt köra från måndags, igen då, men började fuska redan på torsdag, fredag anarki och så även lördag. Tänkte starta dagen med att köra igång, men det är ju söndag och hur mysigt är det inte med kärlekssöndagsfrukost? Jag måste hitta en hållbar strategi. Planen just nu är att köra lchf måndag till fredag em, då menar jag hårdkörning, vilket jag inte gjort hittills så mycket. Sen på fredag em och lördag unna mig liiiite fusk, tillbaka till hårdkörning på söndag igen. Jag vill ner 4 kg, snälla rara, det måste funka. Gick ju ner 4 kg, stod still i några veckor och nu har jag lyckats gå upp 1 kg, skit. Så nu fokus på MINUS FYRA KG, det måste gå? Jag har i alla fall gått ner 3 kg, det är ju ett plus =)

Jag har kommit in på specailpedagogprog. i Umeå, vilket innebär 1½ års heltidsstudier. Samtidigt som jag har mitt "vanliga" jobb. Jag undrar egentligen bara, vad är det för fel på mig? Jag är inte som alla andra, jag måste ha så mycket mer att göra. Jag funderar mer och mer på om jag har ADHD, på allvar alltså? Jag gör allt så mycket snabbare än alla andra och blir irriterad när alla andra är så sega, de fattar ju så trögt. När vi sitter på möte, jag tycker att allt är så solklart, alla andra måste fråga om och om igen och försäkra sig hundra gånger att de förstått rätt. Agera, gör, slutför, det är mer min melodi. Detta är inget skrytinlägg, inte alls. Jag bara analyserar lite hur jag är som person. Jag har trots allt ett heltidsjobb som lärare, där undervisar jag inte bara, jag gör mycket mer, har hand om hemsidan, fixar och donar och löser många problem som dyker upp dagligen på skolan. Många vänder sig till mig av mina kollegor när de inte kan/vågar/vill fatta beslut eftersom jag har en tendens att ta beslut och se till att saker blir gjorda. Sen jobbar jag minst 1-2 ggr i veckan som piercare, åker ibland till Östersund och piercar. Beställer, läser på för att lära mig, rengör, sorterar, ha kontakt med kunder. Sen är jag ställföreträdande vårdnadshavare åt Omid, 16 år från Afganistan. Honom har jag kontakt med varje vecka. Dessutom har jag två hästar som jag åker till varje dag, rider runt 3 ggr i veckan. 4 barn, varav 3 bor på heltid hos mig nuförtiden. Sen ska jag läsa i Umeå på heltid. Dessutom är jag sjukligt pedant, så jag måste ha det städat hemma typ jämt. Det konstiga är att jag TRIVS när det är såhär. När jag har massor att göra och när jag alltid är uppbokad. Jag tycker ändå att jag kan vila och få egentid. Man undrar, nåt fel är det på mig, men vad?

Igår gick dagen åt att försöka förbränna spriten som jag hällt i mig i fredags, det gick sisodär. Nu idag mär jag betydligt bättre. Idag ska vi på himlabadet och bada, handla mat och handla lite kläder till tjejerna, kul! I morgon börjar allvaret, då börjar lektionerna med eleverna, dessutom lär jag få veta OM jag kommer in på spec. ped. utb. i Umea, det ska bli sjukt spännande. Btw, vi ska flytta =) Just ja, lchf går bra, gick ner ca 3 kg första veckan. Nu är det nya tag i morgon, har fuskat lite nu i helgen...

Har inte bloggat på år och dar, men kanske det är dags nu. Känner att jag har så mycket att säga och så få som lyssnar. Idag började min äldste son på gymnasiet, känns jättekonstigt och samtidigt helt underbart. Det är häftigt med barn!

Sen sist jag bloggade har jag;
skaffat häst
skaffat en häst till
annonsera ut huset
tänkt köpa nytt hus - ångra mig
tagit bort annonsen på huset...

gått ner massor i vikt
gått upp en del igen
Slutat och börjat jobba
haft sommarlov och haft fullt upp
tatuerat mig massor
piercat mig
börjat pierca själv...
börjat lchf - idag...

har tonvis med funderingar som kräver ventileras

Nu så ska vi minsann lägga ut lite bilder på rummet!

Foga kakel, mitt jobb...




skitigt, skitigt, skitigt






Såhär ser fingrarna ut, snyggt. Gubbarna på jobbet undrade vad jag höll på med på helgerna?




Innan tapetsering...






Nyinköpt fläkt, den var brun i originalfärg, men vi hemmafixare målade om =)







Som sagt, skitigt. Sen kan jag berätta att jag var ensam med Wilda-Li då jag gjorde detta, det var inte lätt. Hon klättrade på mig, samtidigt som jag försökte foga. Det gick, men det var inte lätt!





Lilla elektrikern...









Hjälp får man, vare sig man vill eller inte...










Skitkul att renovera!





Blev ett bad efteråt..



Så här lite tapeter kommit på plats, fondtapet. Finns på två av fyra väggar









Det ser lite kaosigt ut stundtals. Just nu är det relativt städat dock.



I skrivandets stund har golvet lagts klart också och gardiner ska upp, kommer snart nya bilder

Det finns nyare bilder, lägger ut inom kort. Har börjat tapetsera. Såhär såg det ut innan vi började. Så ni kan jämföra =)

Så har dag två avslutats, ungefär lika värdigt som dag ett, om än lite mer desperat och gnälligt. Sitter just nu och dricker min sista shake för kvällen, den är för god, choklad med mintsmak, mums. Men dagen har varit lite av en prövning. Tycker att den började väldigt stabilt och bra, topphumör! Sen åkte vi till stan och där var det många frestelser. Kajsa-Linn åt McD i bilen, jag var in på en mack som luktade KORV, magen skrek efter mat! Lite jobbigt är det. Det blir bättre snart, bara morgondagen är avklarad. Jag vet ju att när halva tosdagen har gått har halva tiden gått, bara att peppa! Men syster ringde och hotade med att komma och hälsa på i helgen och det kan ställa till det. Det vore JÄTTEroligt om de kom, men jag vill INNERLIGT inte bryta dieten, man känner sig så jävla osocial när man kör denna diet. Men jag tror och hoppas att de förstår. Man kan ju umgås ändå. Jag känner mig lite yr...

Lite om renoveringen också innan jag går och lägger mig. Vi har:
Rivit tapet, spacklat väggar, spacklat fönster, slipat och målat ett fönster, slipat runt kaminen där kakel ska upp, tagit bort lister, målat tak och taklister, tagit bort ett element.

I morgon ska vi slipa och måla fönster nr 2 och ta bort andra elementet. Om vi hinner ska vi mäta ut kakel och klinkers på vägg/golv.

Detta har vi kvar att göra:
Måla golvlister, måla lister runt dörren, sätta upp en liten bit vägg, spackla och slipa den anordningen, sätta kakel bakom och bredvid kamin, lägga klinkers på golvet under och bredvid kaminen, tapetsera fond och övrig vägg, sätta dit golvlister och sist MÖBLERA med helt NYA möbler!! Underbart, men vilken tid... Planen är att ha det klart före jul =)

Anledningen till att det tar sådan tid är att:
Jag jobbar ibland, vi har en ettåring hemma jämt, Robban pluggar 150% (läser ljud och musikdesign samt läser in MaB och SH A som ska kompl. till miun innan den 1/12, han har sökt ett till program till efter jul), Jag hjälper honom med SH och eftersom han ska ha MVG blir det lite jobb, sen har vi tre andra ungar som ska ha skjuts, hjälp med läxor och annan uppmärksamhet. Samtidigt försöker vi hålla tvättat, städat och snyggt i övriga huset, vilket är en heltidssyssla, sen är det möten osv med Lukas och skolan, sen är det möten osv med Omid (min 15 åring som jag är god man åt) sen har Robban möte med sin tjej som han är kontaktperson åt, sen håller vi samtidigt på att rensa källare, alla förråd och lagar ytterdörren som ska isoleras och så.

Sen kan jag berätta att jag ska börja rida en häst, mer på heltid. Typ 2-4 ggr/veckan. Jag blir den enda som rider henne. Hon är en underbar liten häst, en gammal travare, vilket märks för hon är rätt het och hård i munnen. Men det är härligt. Hon är stabil och inte rädd för något, hon far fram som en ångvält, hon passar mig, vi är lika på något sätt. Jag gillar inte spattiga hästar och hon är inte spattig, hon är stabil =) Men som sagt, gillar att springa och har lite svårt för att stanna, men det löser sig =) Men jag fortsätter rida en gång i veckan på ridskolan också, det är skönt med lite utmaning, man lär sig en hel del.

Nu sängen, i morgon är det fullt upp igen!

Nu är jag och Robban inne på vår andra dag med cambridge-kuren. Den går helt enkelt ut på att byta ut alla måltider mot pulverbaserade soppor. Jag vet, vansinne tycker vissa, men det bryr jag mig faktiskt inte om. Jag behöver en rejäl viktminskningsboost och det får man med denna metod. Man går ner runt 2-4 kg i veckan och det motiverar i sig väldigt mycket. Man byter alltså alla dagens måltider mot tre påsar soppa. Man får i sig en sjukt liten mängd kalorier och rasar i vikt. Man går INTE på svält, eftersom sopporna innehåller alla de vitaminer, mineraler, ja allt kroppen behöver/dag för att funka. Det som händer är att när kaloriintaget är så litet går kroppen in i en ketonfas som innebär total maximal fettförbränning. Det finns i princip inget sätt att maximera fettförbränningen som man gör med den här typen av diet. Det tar ca tre dagar innan kroppen är i ketonfas, sen startar förbränningen! De första tre dagarna kan vara rätt jobbiga, en omställningstid. Första dagen går rätt bra ändå, men börjar känna hunger på kvällen först. Det svåra är att bryta mönster, gå till skafferi och ta sig något. Men det är det som är det viktiga med den här dieten, att bryta alla mönster till mat och sen sakta bygga upp nya. Andra dagen ska bestå av rätt mycket hungerskänslor, lite yrsel, matthet. Tredje dagen likaså. När man kommer in på fjärde dagen ska det vända. Man slipper hungerskänslor och får en otrolig pigghetskänsla, efter det ska allt gå lite lättare. Jag är en så länge bara på dag 2, ska försöka uppdatera här varje dag till en början. 

Igår, dag 1, gick rätt bra. Början var inga problem. På eftermiddan började jag känna mig hungrig, svårt att få i sig så mycket vatten (3 liter om dan). I morse när jag vaknade var jag skakis och lite illamående. Det kändes lite tungt. Vore bra om man visste att fettförbränningen påbörjats, men det har det ju inte, känns sådär. Efter första soppan kändes det lite bättre. Men man känner sig svag och orkeslös, precis som det ska vara! Robban har mer energi, han städar övervåningen just nu. Jag sitter och skriver skoljobb på datorn, det känns som maximalt vad jag orkar. Vet att bara den här dagen är över så är det bara en dag till sen börjar allvaret och fettet bränner! Det jobbigaste är all mat som syns i TV och runt om en, man ser så mycket mer mat nu än innan, men va fan, det ska gå! Målet är att köra 7 dagar i första hand. Sen väljer vi att gå över till kombinerad kur (liiite mat, men fortfarande 3 soppor/dag, tar lite längre tid) om det känns rätt, eller så fortsätter vi med ren kur (bara soppor) 1 vecka till. Jag hoppas jag orkar en vecka till med ren kur för förbränningen!

Nog nu, mer sen... uppdaterar regelbundet tänkte jag.

Just nu: Vi håller på att renovera här hemma. Jag kommer att lägga ut lite bilder så ni kan följa förvandlingen

Snart: Ska jag påbörja en pulverdiet, igen. Kommer att uppdatera här, så ni kan följa för var dag, som vanligt =)

Bilder:

Bror river vägg, en bra start!

Jag är i valet och kvalet. Ska jag välja att börja om med LCHF eller ska jag köra VV? Snälla hjälp mig att bestämma? Jag gör en lista helt enkelt så får vi se vad resultatet blir.

Fördelar vs nackdelar.

Fördelar med LCHF
- helt klart snabb, effektiv och stabil viktminskning
- inget sötsug
- inga hungerskänslor mellan måltider
- gladare, vet att det funkar
- minskar i cm snabbt
- äta god mat

Fördelar med VV
- ingen oro över ev. hälsorisk (LCHF är mer obeprövat)
- Får äta vad jag vill
- schema/översikt via internet, mer motiverad att träna
- allsidig kost

Nackdelar med LCHF
- Oro att det är ohälsosamt och rent av farligt. Hjärtat, som jag är orolig för i vanliga fall
- Ensidig och något tråkig kost
- Dyr kost
- påhittade eller riktiga biverkningar som stör

Nackdelar med VV
- Ingen eller osäker viktminskning
- Hungerskänslor mellan måltiderna
- känslan att räkna dl/cl, kalorier och skriva upp allt man äter
- inte äta sig mätt
- dyrt med specialmat 
- lättare att fuska

Vet inte om jag blev klokare. Måste bestämma mig innan måndag, nu ska jag ner 5 kg till, så har jag nått invägningsvikten i alla fall.

Viktresultatet hittills är ca -0,5. Har gått ner 14 kg sen årsskiftet och 5 kg sen början av augusti när jag började med LCHF. Vet fasen inte hur jag ska göra. Hjälp mig att bestämma någon!

Det var ett tag sen jag skrev, men så skriver jag bara när jag själv vill också, utan press från er läsare. För uppriktigt sagt så skriver jag för min egen skull, inte får någon annas.

Uppdatering om läget:

Jag jobbar numera halvtid, underbart!
Robban är hemma halvtid, pluggar halvtid. Han söker med ljus och lyckta efter ett jobb. En av mina drömmar är just nu att båda har jobb och vi kan göra sånt vi vill.
Linus har blivit laktosöverkänslig och Kajsa-Linn har skaffat glasögon.
Vi planerar att göra om vardagsrum och rummet bredvid.

I somras började jag och Robban med LCHF. Det funkade bra, vi gick ner det vi hade gått upp i under senvåren. Den 13 maj skrev jag sista rapport om vikten, då hade jag gått ner 11,2 kg. Efter det gick jag upp lite, sen under första halvan av sommaren gick jag ner det jag gått upp. Sen blev det lite för svårt att hålla diet mitt i semestertider så andra delen av sommaren ängnade jag åt att gå upp lite igen, tragiskt nog. Nu under augusti körde vi igång med LCHF igen, jag har sedan dess gått ner det jag gick upp (jojojojojo, det är jag det=) och lite till. Alltsom allt har jag gått ner ca 13.5kg, under 2010, det är väl helt ok. Men fortfarande 5 kg kvar till inskrivningvikten som är mitt första mål. Nu idag har jag dock bestämt mig för att överge LCHF - litar inte riktigt på att det är bra för kroppen. Går tillbaka till viktväktartänket, som borde vara sundare, men kanske svårare. Jag får allt för mycket biverkningar av LCHF som trötthet, slöhet, hjärtklappning, virrighet, matthet. Nu är det VV tänk och röra på mig! Väger mig numera på fredagar, kommer säkert presentera resultatet här hädanefter om jag kommer igång med bloggandet.

Har börjat rida.

Sonisphere 2010 kom och gick. En upplevelse som inte kommer att glömmas i första taget, det var en kraftig blandning av både heaven och hell!

Jag och Robban for ner till min bror i Gävle på fredagkväll, sent. Ville inte lämna lillgumman mer än nödvändigt.  Tidigt på lördag morgon for vi ner till Stockholm. Vi hade hyrt rum på Scandic i Järva Krog och dit anlände vi vid 11:30. Planen var att komma till området runt 13 för att se Anthrax 13:30. Första bandet spelade visserligen kl 12, men det var enligt oss utfyllnadsband och inget att se. Vi kom till hotellet, sa till i receptionen, fick ingen nyckel dock då rummet inte var klart. Gjorde oss i ordning på relaxavdelningen och tog bussen tre minuter i 12. När vi kom ut till bussen började det regna lite smått, inget att oroa sig för, regncape och paraply ingick i packningen. Vid halv ett var vi framme och vallfärdade mot området. Det myllrade av människor, alla sorter, festivalstämningen var maximal. Lite regn stoppade ingen. Det var en 10 minuters promenad innan vi var framme vid insläpp. Efter lite förfriskning var vi snart inne. Ingen kö, enkelt och smidigt. Väl inne strosade vi runt ett tag, sen bestämde jag mig för att för första gången pröva langos, har aldrig testat, men många av mina bekanta har verbalt lyft denna maträtt till skyarna, jag var bara tvungen att provsmaka. Efter några minuters köande var vi framme, fick tag på en langos och så första bettet... fy fan vad besviken jag blev. Friterad, smaklös tjockpannkaka med kall gräddfil och rödlök, hallå! vad är tjusningen. Varken jag eller Robban kommer äta det igen, värdelöst.

Vi stegade mot festivalens centrum och stora scenen för att se Anthrax. Jag ska erkänna att jag inte hört dem så mycket innan och hade egentliga inga förväntningar på spelningen.

Anthrax: Mycket bra! Blir mitt betyg, över förväntan, för en Anthrax-oskuld som mig själv. Det var mycket energi, bra ljud, mycket bra sång, duktiga musiker och som toppen på isberget, lättlyssnat och lättsmält musik! En sångare som ser ut som en långhårig Jackie Chan, men närmare 60 bast (i alla fall ser han så ut). Men fartig och trevlig som frontfigur. Anthrax får högt betyg av mig. Jag kommer definitivt lyssna på dem fler gånger.  




Anthrax – Got The Time


Och regnet fortsätter ösa ner! Många hade regncape av olika slag, Robban och jag hade investerat i något dyrbarare varianter, med limmade sömmar, 39 kr på ÖB. Men faktum är att det inte var kallt och inget kunde stoppa vårt festivalhumör för vi skulle få se husguden ALICE COOPER, som jag sett fram emot det! Humöret var på topp!







47 000 sålda biljetter, Sveriges hittills största festival med det största startfältet bandmässigt under en och samma dag. Inget regn i hela världen kunde dra ner på storheten i den här tillställningen. Ett ogreppbart stort antal människor. Alla stod ut i regnet och väntade tålmodigt mellan konserterna, sanna hårdrockare. De som avvek tidigare kan inte kalla sig hårdrockare.



Efter Anthrax blev det Hammerfall.

Hammerfall: Inte mitt favoritband, men helt ok som underhållning och tidsfördriv. Roliga populärhårdrockssånger, trallvänliga melodier och klatschigt mellansnack. Allt som behövdes för att lätta på en annars lätt blöt väntan på något bättre.




Hammerfall – Last Man Standing

Efter Hammerfall gick vi vidare till stora scenen än en gång för att kika på Slayer.

Slayer - Snabbt, hårt, tungt och lite segt och slentrian. Det händer inte så mycket på scenen, men till en början är man nöjd ändå, sen vill man ha något mer. Ett gäng gubbar som på något diffust kvinnoförendrande sätt ändå lockar, både till lyssning och vidare nattliga fantasier om så önskas =) Men en negativ sak, mycket enerverande och fruktansvärt dåliga gitarrsolon, hur får man spela så dåliga solon!

Slayer – South of Heaven

Efter Slayer tog vi tillfället i akt att planerade in middag, vi sprang runt ett varv och bestämde oss till slut för att köa till thai-ståndet. En 30 minuters kö, lite trevligt mellansnack med några skellefteå-grabbar som var smått överförfriskade, sen framme. Maten var det bästa som hänt dittills, suveränt god, värmande och stark för en regnig hårdrocksentusiast. Mums, sen var det bara att vänta in det stora ögonblicket! Men innan kikade vi en halv minut på Iggy and the Stooges. Iggys reptilhud, 30 år för gammalt, hängiga ansikte och hans allt för förvridna kropp var inte underhållande för mig, vi avvek innan maten vände i magen. Väntan, väntan, väntan.

Redan 30 min innan start tog vi plats, riktigt nära och bra. Så var det dags då... 

ALICE COOPER
Min kära sambo Robban har bjudit in mig i en helt ny värld, en magisk, mystisk, svart, diffus, musikaliska värld, Alice Coopers värld. Innan Robbans tid hade jag, precis som många andra, mest lyssnat till Alice hits, poison, schools out mm, men efter Robbans invit till Alice mer abstrakta, parallella värld är jag förevigt bunden till denna älskvärda magiker. Jag var fastnaglad vid scenen och även fast regnet kanske hade sin värsta kaskaduppkastning just under denna konsert, var den det bästa jag sett på länge. Det regnade så pass att de var tvungen att möblera om på scenen, torka golvet, förbereda, greja. Minst 10 personer var på scenen minuterna innan konsertstart och försökte rodda inför spelningen mitt i regnkaoset. Några förvirrade Maiden-fjortisar, regndyngsura med blåfrusna läppar skriker "Maiden, Maiden, Maiden". Kör Maiden nu och skit i resten av banden, det regnar och vi vill se Maiden. Stackars ungar, vet inte vad de snackar om.

Sen kommer han äntligen, på precis utsatt tid, 65 bast, mycket energisk, härligt utklädd och med rekvisita som skulle räcka till en hel skräckfilm. De kör igång med klassiker som Schools out och No more Mr nice guy, direkt efter kommer slagdängan,  I´m eighteen. En suverän öppning och alla frusna rockers hoppar sig varma i en gemensam rytmhoppning tätt sammanslutna, dels för att trängas så långt fram som möjligt, dels för att i detta fall söka både gemenskap och värme. Vad intentionerna nu var, resulterade det in en härlig kollektiv myshoppning till mäster Alice dansvänliga bitar. Under showen, som verkligen är en show av rang, sätts han i tvångströja, blir halshuggen, halshugger en bebis, dödar en kvinna, blir själv spättad, spättar ett skelett. Hela tiden händer det något och detta i samklang med några av hans bästa låtar. När min favorit, Billion dollar babies drar igång är tårarna nära, underbara människa! Jag blir tagen, rörd, lycklig och glad över konserten och Alice har med än mer kraft etsat sig fast som en husgud i både mitt och Robbans hjärtan.






Efter Alice vandrar vi runt och undrar om inte lite mat ska lätta på stämningen. Vädret lättar lite, men regnet är ihållande. Det är ganska lustigt att stå med lera upp till fotknölarna, fötterna helt begravda i matrester, ölflaskor, lera och all sköns skräp, vatten drippandes längs en genomblöt kjol, vatten rinnandes ner över benet, regn som periodvis letar sig längs med nacken och ryggen, fötter dunkandes av trötthet efter 10 timmar på stående fot, trots detta stå i missären med ett leende på läpparna. Jag skulle inte vilja vara någon annanstans denna underbara, makabra dag, den absolut bästa festival och konsertdag man kan tänka sig. Inget kan stoppa detta, inte regn, inte lera, inte ett dåligt humör, för humöret var på topp! Precis hela festivalen!



Undra var Robban tänkte på =)









Robban var otaktisk nog att låta regnet sluka det mesta av hans tröja! Med en lite trasig cape står han och blir dyngsur. Börjar frysa och skaka. Själv lagade jag min trasiga cape med en hårnål som värsta MacGyver. Robbans frossa hotade resten av kvällen så jag krånglade av mig mitt linne och trängde på honom det. Blev kanske inte så snyggt, men värmde gott. Och så min halsduk på det och capen på, sen var det bara att gasa igen! Nya tag.




Obs! Kika på byxorna så ser ni hur blöt han var, trots cape!




Så lerigt var det, men frös gjorde jag inte! Det var trots allt varmt i luften. Det var liksom mysigt att glida omkring som värsta gyttjebrottardrottningen!




Lite skräpigt blev det allt!




Så snygg blev han i min halsduk ; )




Blöta, men överlyckliga. Är glad att jag hittat min alldeles egen musikfanatiker som delar mitt intresse. Eller rättare sagt, jag delar en del av hans extremt, enorma, musikbesatthet och tur är väl det, han skulle aldrig kunna vara tillsammans med en "lady gaga"-tjej med radio rix musiktycke. Eller ännu värre, men anti-musik-tjej!





47 000 människor är enormt många människor. Så här såg det ut om man tittade bakåt innan Maiden spelade, fascinerande!




Det som var än mer fascinerande var att vi stod såhär nära scenen. Robban har sett Maiden 8 ggr innan och aldrig varit såhär nära, kusligt lyckliga vi var!




Sen började de då, gudarna, hjältarna, de övermänskliga. Obeskrivligt. De spelade mestadels 2000-tals låtar och det gjorde mig inte ett dugg, de spelade inte en dålig låt, bara suveräna mästerbitar.

Iron Maiden - Maiden är beyond, de är inte av denna sfär, de är något utöver. Magiska 2 timmar, 2 timmar av musikaliskt genialiska låtar, mjuka akustiska sektioner, med slagkraftiga, dundrande, hårda stycken. Låtar som Brave new world, These colours dont run, blood brothers, No more lies. Så magnifikt, så kraftfullt, så enastående, så perfekt. Exemplariskt ljud, exemplarisk sång, exemplarisk scenshow. Ett live-band utöver det vanliga. Till råga på allt slutade regnet precis under Maiden-konserten, helt otroligt. För att sen börja igen precis när de slutar spela, kan Maiden styra vädret? =) Sammanfattning: för magiskt för att missa, jag tycker synd om er som inte såg, inte fick uppleva, inte fick vara en del av detta. Det är oförklarbart, obetalbart och något som inte kan återupplevas, aldrig någonsin. Jag hoppas att ni som inte var där överlever er ångest. Kanske kommer de hit till Sverige en gång till, kanske en gång till, missa för guds skull inte det! Robban med 8 Maidenkonserten i ryggsäcken sa att denna var bäst hittills, oavsett väder och vind, ett mästerverk helt enkelt.






Iron Maiden – Running Free

Iron Maiden – Blood Brothers


Efter Maidens avslut öppnade himlen upp sig och visade sig från sin mest magnifika sida. Monsunregn, klara blixtrar och en tropisk värme. 2400 blixtnedslag under ett dygn i Stockholm, mer än 400 mellan kl 22-23, (Maiden slutade ca 22:40). Vägen mellan festivalområdet och T-banan var som en smärre naturkatastrofkamp, en kamp att överleva. Så kändes det i alla fall. Vattnen forsade utmed vägarna och nådde bitvis upp till vaden, det blixtrade och dundrade runt omkring, massivt och utan uppehåll, det var extremt fascinerande på ett sätt och fruktansvärt skrämmande på ett annat. Kommer aldrig glömma den upplevelsen. Klimax i musikväg och antiklimax kontra magisk show vädermässigt, maffigt och skrämmande! Detta och alla människor. 47 000 människor i ett myller av regn, åska och värme. Häftigt till tusen! Väl framme vid tunnebanan var det folkstockning, allt rörde sig, alla skulle in, alla trängdes, med respekt ska tilläggas! Väl nere i tunnelbanan andades man ut. En liten uppvisning av naturens krafter fick en att tänka till, fan vad bräckligt allt är. Men i inramningen av världen bästa musik samt världens häftigaste naturfenomen blev nog det här en upplevelse av världsklass. Helt underbar, trots allt.




Det sämsta: Vädret, Mötley (gillar inte dem alls), alla maskar som gillade regnet och som jag var tvungen att kliva på, hamburgertallrik för 100 kr som var värd max en tia!

Det bästa: Billion dollar babies, blood brothers, thai-mat, Maiden avslutningslåt - Running free och sist men inte minst, min absolut bästa festivalkompis tillika älskling =)