Linda

..idag har jag så in i nordens ont i magen! Jag har ju en tarmsjukdom, colon irritable, som gör att jag kommer in i skov. Tjocktarmen funkar inte som den ska, ibland arbetar den och ibland inte. Det beror också på vad jag har ätit. När jag får ett skov får jag ont i magen, typ mensvärk, fast värre. Längst ner, oftast på högra sidan. Just nu är jag inne i ett skov och jag har döont! Värktabletter hjälper inte, har mest bara lust att åka hem och lägga mig. Vet att det tar ett par dagar innan det går över, ibland längre. Det gör ont att stå, sitta, gå... 

Ja, annars har det inte hänt så mycket. Jo, just det ja. Jag tänkte ju berätta om mina världsbästa svärföräldrar. De är verkligen så bra som man bara kan önska sig! De ställer upp så mycket på oss, närhelst vi behöver. De sitter barnvakt, hämtar på dagis, bjuder ofta på middag och framför allt, de finns alltid där och vi behöver ekonomiskt stöd. Nu när det krånglat så mycket med bilen har de erbjudit sig att köpa de grejer som behövs, det är grejer för närmare 3000 kr! Det är så skönt, man vet att man aldrig är helt utelämnad och jag är inte van den sortens stöd faktiskt så jag tycker att det är jättelyxigt! Ja, det var det jag vill säga! 

Nu ska jag ha en skön helg framför mig, även om jag ska jobba lite i morgon. Men annars blir det lugna puckar och påbörja upptagandet av en dörr på övervåningen. 

AJ, nu orkar jag inte skriva mer.... "painkiller!!!!! "

..ja, här svänger det verkligen i inläggen. Just nu är jag sur på något jag inte kan påverka. (Och att bli sur på sånt man inte kan påverka är ganska dumt, jag vet. Jag jobbar på att inte låta detta beröra mig allt för mycket). Jag är sur på min lillebror. Min lillebror bor i Stöde, en bit bortanför oss. Han har alltså egen lägenhet, han fyller snart 21 år och borde väl kunna ta hand om sig själv! Jag vet att han inte har så mycket pengar just nu, därför är det ok att han kommer hem till oss och äter mat. Igår fick Lukas 100 kr som han skulle köpa en ny nyckel på skolan för. Jag frågade om han hade gjort det, nej blir svaret, Jeppe lånade dem och köpte mat. Det irriterar mig. Vi har inte så mycket pengar den här månaden och 100 kr är väl inte hela världen, men jag tycker att han kan fråga oss i första hand och inte ta naiva Lukas pengar.

Sen irriterar jag mig på att han inte sköter skolan sådär jättebra. Han går på komvux och för att underlätta resandet får han alltid åka med oss morgon och kväll, utan att betala. Robban tar den extra svängen förbi honom varje morgon, bara av ren snällhet. Gång efter annan har han varit hemma, minst 1 dag i veckan, ibland upp till 4 dagar, utan någon särskilt anledning, lathet! Ibland hör han inte av sig och Robban åker dit och väntar och han kommer inte. Ibland skickar han sms på morgonen att han ska vara hemma. Det irriterar mig eftersom han missköter skolan. Jag vet att CSN är ganska snabb att dra in studiemedel och vi har gått i god för honom när han hyrde lägenheten. Han tar inte ansvar och vägrar att blir vuxen, det irriterar mig. Nu är jag väldigt kontrollberoende, det jobbar jag med att släppa. Han är inte min son och jag tänker låta honom sköta sig själv. Men jag tänker i alla fall säga vad jag tycker, att han borde skärpa sig och inte slarva bort den här chansen. 

Ja, nu har jag fått ur mig det värsta, nu är jag på lite bättre humör! =) Nu ska väl dagen flyta på.

BTW - igår var Ellenor hos mig och vi repade, det var mycket roligt! Kul att vara igång igen. Tänkte kolla med pizzagubben om vi inte kan få komma dit och spela och sjunga nåt framöver, efter haveriet i fredags (då han av misstag tog dit en riktigt misslyckad musiker) borde han vara glad om vi vill spela där. Ja, det där lät lite skrytigt, men jag lovar, vi är 100 ggr bättre än ragatan som var där i fredags! Så håll utkik och kom och stötta oss då vi ska spela där!   

..varför? Jo, därför att jag numera är en positiv och glad människa och jag vägrar att gnälla mer just nu. När jag känner mig gnällig skriver jag helt enkelt inte. Inte just under denna period i alla fall. När jag läser mina gamla inlägg ser jag bara gnäll! Men det har varit bra att få gnälla av sig också, men nu har jag fokus på att vara positiv. Jag är SÅ oerhört övertygad om att JAG själv kan bestämma över hur jag ska mår. Därför, när jag mår dåligt, arbetar jag aktivt med att må bättre istället för att gnälla. Jag har annars en tendens att stanna kvar i det dåliga. Nu, när jag mår dåligt, går det ganska fort över. Jag använder samma mantra i huvudet varje gång, som faktiskt hjälper. Jag säger till mig själv att jag, Linda, bestämmer helt och själv över hur jag ska må. Jag har ett val att må dåligt och jag har ett val att må bra, vad vill jag?

Jag har läst en bok som handlar om att styra sina tankar och sitt mående. Den ideén går ut på att om man tänker en tanke som man mår dåligt av, ska man ta bort den tanken. Det låter ju enkelt =) eller hur? Men det är faktiskt inte svårare. Det gäller bara att öva upp förmågan. Hjärnan är ganska enkel faktiskt. Ditt medvetande kan påverka din hjärna och din hjärna kan då skicka andra impulser och anpassa dina tankar efter det du VILL tänka. Låt mig ge ett exempel:

Tanke: Jag är tjock
Hur känner jag när jag tänker den tanken?: Jag mår dåligt
Vill jag må dåligt?: Nej
Hur skulle jag må om jag plockade bort den tanken?: Jag skulle må bättre
Vad skulle hända om jag plockade bort den tanken?: Jag skulle slippa tänka den tanken och jag skulle slippa må dåligt.
Är det det jag vill?: Ja
Då plockar jag bort den tanken, den tanken ger mig inget positivt och jag väljer att inte tänka den.

Hjärnan har faktiskt förmågan att plocka bort tankar om man väljer att göra det. Tankar som får en att må dåligt, men det handlar om mental träning. Man kan också styra hur man ser på sig själv, otroligt nog. Om jag går förbi spegeln 100 ggr och varje gång tänker att jag ser tjock ut, då kommer naturligtvis min hjärna att tro att jag ser tjock ut. Om jag istället går förbi och medvetet tänka att jag ser smal ut, då kommer min självbild att ändras. Det är inte spegelbilden i sig som är viktig, det är vad jag ser i spegelbilden. Egentligen vet man inte vad spegelbilden visar, eftersom det är helt beroende av hur man ser dig själv i spegeln, eller hur? Det gäller att förändra saker på ett omedvetet plan och det kan man bara göra med mantra, repetition och övning, man får ge det en chans och lägga ner en del tid.

Det här kan man applicera på flera problem, allt som man mår dåligt över. Förhållande, jobb, familj osv. Jag använde metoden nyss för att lägga mitt andra stessmoment på hyllan (som jag skrev om igår). Därför tänker jag inte ens bemöda mig att skriva om det just nu. Jag mådde dåligt över det igår, sen tänkte jag att jag inte ville må dåligt och jag bestämde mig för att ta bort den tanken och må bra istället, det funkade!

Jag har kommit fram till att min räddning är mental träning och man kan hjälpa sig själv mer än man tror. Jag bestämmer ju själv hur jag ska må eller hur? Jag vet att det låter flummigt. Men denna blogg har fått mig att öppna ögonen för vad som är mitt problem. När man skriver ner saker och ting får man ett annat perspektiv på allt. Jag jobbar på det, men ingen ska tro att man förändrar sånt här snabbt. Idag är det en bra dag, har mått ganska bra ett tag nu. Vet dock allt för väl att det förändras, men jag hoppas att jag har verktygen att succesivt må bättre.

.. har ett lektionsuppehåll på 2 timmar, funderar på att åka ner till stan och strosa för mig själv, eller rättare sagt, promenera ner till stan. Tränade inget igår, vi kom hem efter 9 på kvällen, repade ju. Har tänkt att träna hela veckan, from idag, kör mina 20 min/dag kondition, det passar bra.

Stressar just nu upp mig över två saker. Första saken är ekonomin, den här månaden kommer inte att bli rolig. Bilen måste lagas för över 3000 kr och så kommer ett lån, som bara kommer ibland, på över 5000 kr. Hatar utgifter som man inte räknat med, 8000 kr extra utgifter en månad är allt annat än roligt. 

Nästa stressmoment skriver jag om senare, nu ska jag ner på stan.

...det får bli ett kort inlägg idag. Jag är trött... Igår var jag ut, på krogen, men INTE med jobbet, en luring =) Jag skrev så i min blogg för att lura min kära vän Ellenor som läser här ; ) Vi hade nämligen planerat en möhippa för henne. Så jag åkte till henne och hon trodde att hon skulle färga håret på mig. Men icke sa nick. Jag sa åt henne att duscha iordning sig för att vi skulle ta bussen till stan. 16:35 åkte vi inte till stan, laddade för fest och med ett par cider innanför västen. Först på Statshuset på After Work, dit kom även några andra vänner. Ellenor överraskades gång efter annan =) Sen vidare på O´learys och mat. Sen gick vi på Daltons där vi sjöng karaoke hela natten, det var superkul och jag är mycket nöjd med tillställningen! Idag har jag dock jobbat, öppet hus på jobbet. Det har varit lite trögt, men också roligt. Fick möjlighet att sitta och spela och sjunga med några elever, sånt jag aldrig hinner med annars. Håller på att dra igång lite musikverksamhet bland eleverna. Nu har jag precis kommit hem, är dötrött. Ska spela lite gitarr, har fått nytändning. Dessutom ska jag och Ellenor börja repa lite trubadurande igen för att kunna uppträda, så det gäller att börja öva upp fingerfärdigheterna igen.

Nu ska jag ta en värktablett (har ont i magen) sen ska jag se film och mysa med gubben hela kvällen!

Inser nu, efter dagligt sökande på blocket, att det inte är så lätt att hitta en hund till ett bra pris. Vi vill ha en liten hund, gärna omplaceringshund, ingen valp, utan en som är några år. De få annonser med omplaceringshundar är ofta på stora hundar. Små hundar annonseras och försvinner samma dag. Priset på en omplaceringshund är något lägre än en valp, men ändå lite för mycket för oss just nu. Runt 5000 och uppåt. Kan tänka mig 3000, men inte så mycket mer. Just nu känns det som att vi får lägga hundplanerna på hyllan, fortsätter leta, men har inga höga förväntningar på att hitta en, tyvärr. 

Vikt
Ja, idag är det ju fredag och morgonen har redan börjat lika vacklande. Jag bestämde mig först för att hoppa över vägningen i morse, men jag fick panik och var tvungen att väga mig. Sen förra veckan har jag stått still, alltså plus, minus 0. Det i sig är ju egentligen bra! Jag har gått ner mina julkg och är nere där jag var innan jul - vilket innebär bra mycket mindre än det jag vägt de snart tre senaste åren. Man kan säga att jag gick ner mycket i sept, okt och nov i fjol och där håller jag mig nu. Det är bra. Jag har inte gått upp det jag gick ner och jag ¨håller vikten (ni märker det terapeutiska i mina inlägg, jag övertygar mig själv). Direkt efter vägandet mådde jag halvdåligt, kändes misslyckat. Sen vända jag mentalt och intalade mig att att hålla vikten är minst lika bra som att gå ner i vikt. Jag fortsätter kampen till veckan. Jag har dessutom hållt mitt träningsprogram, minst 20 min kondition varje dag. Jag vet att det inte är så mycket, men för mig är det helt ok. Det handlar om att komma över en mental inställning till träning just nu och då är 20 min en alldeles lagom gräns för mig. Det viktigaste av allt, enligt BMI är jag normalviktig, inte överviktigt, inte fetma, inte underviktig - NORMALviktig. Jag löper ingen hälsorisk med min vikt, jag borde inte sticka ut så mycket när jag är med andra, folk borde inte titta på mig och se en väldigt överviktig människa. Jag hoppas att det är så, men inte övertygad... aldrig övertygad.

Jag kan tänka mig att många tycker att jag engagerar mig allt för mycket i min vikt och beviset är att jag skriver här varje dag om det. Det är inte så att jag fokuserar mer på det nu, det är bara det att jag nu börjat skriva ner alla tankar. Eller inte alla tankar, långt ifrån alla tankar. Det finns mycket kvar i mitt huvud... varje dag. Men nu kan ni ju få en förståelse över hur besatt jag är av det här med vikt, mat och träning. Bara genom att läsa mina blogginlägg som alltid innehåller vikt-ältning, förstår ni kanske hur mitt liv ser ut.
 
Jaja, nog om det. Idag är det fredag. Det är med blandade känslor jag går ut ikväll. Jag har lite ångest inför klädvalet, ett dunkelt moln faller över mig när jag tänker på det. Jag vet att jag måste välja när jag kommer hem, jag vet precis hur det kommer att gå till. Jag kommer att stå och glo in i garderoben och undra vad som kan tänkas passa idag, rädd för att prova något som inte ser bra ut, rädd för besvikelsen. Dagarna då jag ska välja inför en fest är 100 ggr värre än att välja på morgonen. Jag försöker förbereda mig under dagen, det blir lättare då. Försöker komma på vilka kläder som är "säkra", som inte förstör mitt humör redan innan festen. Jag vet att när jag bara kommit i något som känns OK kommer kvällen bli trevligare. Men det lilla hindret måste jag komma över först. Hur mycket energi lägger jag inte på det här!! Är rejält trött på min "sjukdom". 


 

Ja, det kan man undra. Jag har precis varit i Birsta. Alla förutsättningar för en fin stund för mig själv, lite folk, lugnt på jobbet, gick alldeles utmärkt att smita iväg. Plus en slant över på kontot, för en gångs skull! Strosade i ett par affärer, ledsnade omedelbums. Jag tycker verkligen INTE om att shoppa! Vad är det för fel? Tycker själv att jag har lite kläder, tråkiga kläder, omoderna kläder MEN jag orkar absolut inte handla kläder. Det finns inget nöje överhuvudtaget att handla kläder. Det är jobbigt att gå och kolla, jag har noll koll på mode. Tycker att allt ser knasigt ut, vet inte vad som passar med vad. Det är besvärligt att leta i alla hyllor och på olika affärer, jag har inte tålamod. Det borde finnas EN affär med max 5 olika uppsättningar. Jag hatar att välja. Sen in i provhytten, litet trångt och INGET sitter bra. Jag blir less efter 10 min. Idag hittade jag ingenting, for snabbt därifrån och vill inte direkt tillbaka. Jaja, jag får väl gå i mina gamla trasor.

Idag ska jag in till chefen på möte, måste morska upp mig lite. Ska ha medarbetarsamtal. Mitt prio är just nu fast tjänst. Jag har egentlig provanställning i 12 månader, men då jag fick veta att det är kutym här på 6 månader kommer jag att slåss för det. Sen är det bedrövligt att jag och den andra svenskläraren är de enda med rätt utbildning på det här stället, längst utbildning, ändå har vi sämst lön, av alla! Detta retar både mig och Lena. Tänker ta upp det. Vad är det för mening att plugga närmare 5 år och en som läst 3 år, eller i princip inte läst alls får högre lön! Irriterande...

Vikt
Ja, hur går det med vikten då. Jo, det gär rätt bra, jag är rätt stabil mentalt just nu och det är ju det som styr hur jag mår och hur tjock jag är (känner mig). Jag har ätit rätt hyfsat dessa dagar, några små missar har det blivit. Jag har också tränat minst 20 min kondition varje dag, det är jag stolt över. Jag ska hålla det denna vecka hade jag tänkt. Är lite allmänt missnöjd att jag inte fullgjort min extravaganza-plan från i höstas. Brukar tänka på hur jag skulle må NU om jag fullgjort den DÅ. Älta, dåligt samvete och ånger är finfina kompisar till mig, tyvärr. Har en tendens att ofta titta bakåt i tiden och ångra saker som jag skulle gjort annorlunda, varför inte inse att gjort är gjort och blicka framåt?

Allt för denna gång....

..jag började redan igår, att intala mig själv att måndagar inte är så hemska. Jag tycker mycket om min jobb, men det finns en inrotad ångest inför måndagar. Men igår bestämde jag mig. Jag är innen i en period där jag utmanar allt och alla med min starka mentala förmåga. Jag har bestämt mig för att jag ÄR mentalt stark och jag tänker bestämma över över hur jag mår. Jag påverkar  mitt eget mående, mitt liv och mitt öde!

Idag har varit en bra dag! Jag har varit med mina elever och de har stärkt mig. Med vissa elever skapar man verkligen starka band. Det jag älskar mest med det här yrket är kontakten med andra människor och då främst ungdomar. Jag känner verkligen att jag kan nå ungdomar och kommunicera med dem. Sen är många elever lite "struliga" och jag tycker de personerna är extra roliga att jobba med.

Vikt
Ja, hur går det med evinnerliga bantade då? Jodå, det går... Helgen har gått som vanligt. Jag har en inbyggd inställning att helger är "frizoner" vilket innebär att jag försöker äta så mycket som möjligt innan jag blir "fängslad" in i kontroll igen. Jag försöker komma ifrån behovet av att äta så kopiöst på helgerna, men det är svårt. Jag får panik och måste passa på när jag får. Jag äter inte för att jag är hungrig, utan för att jag måste. Det är i sig destruktivt. Men jag jobbar på det och jag _försöker_ att öva på att äta efter behov och inte efter känslor. På veckorna har jag som vanligt kontroll, så då går det bättre. Men det finns en positiv sak, jag mådde inte lika dåligt i morse (pga mitt ätande under helgen) som jag brukar göra. Jag bestämde mig kvällen innan för vilka kläder jag skulle ha, så dagen startade rätt bra, jag kunde klä mig ganska smärtfritt och utan allt för mycket ångest. Jag tog till och med på mig en väst som tillhör "smalkläder", trots att det var en "fetmåndag". Iof satt den rätt tajt, men jag valde att igonrera det. Jag sätter alltid upp mål, varje söndag, det mår jag bättre av. Denna vecka har jag som mål att träna, minst 20 min, varje dag. Om jag bryter detta mål kommer jag att må dåligt. Jag har även som mål att äta GI-riktigt hela veckan, fram till fredag. Helger är än så långe "fria", kan inte ta mig vatten över huvudet och kontrollera dem också, då har jag inget alls att se fram emot. Har en ambition att hålla vikten ett tag, och inte fokusera allt för mycket på att gå ner. Att gå upp i detta läge, när jag ändå är ungefär där jag var innan jul, vore katastrof. Eftersom energin att kämpa med minus inte finns, har jag som mål att stå still denna vecka. På fredag är det vägning igen, hoppas på +/- 0, annars blir jag olycklig. Blir det ett minus blir jag lycklig. *ÄLTAR* Ja, men som jag sagt, syftet men denna blogg är att ÄLTA....

Catarina - i såna fall ska jag skaffa barn varje sep och jan, för jag får alltid ett behov att rensa upp efter sommar och jul. perioder av total anarki och okontrollerbart levene måste följas av kontroll och uppstädning! Så det så =)

Nu ska jag åka hem, Robban verkar inte komma i tid från Härnösand så jag åker utan honom, måste hämta på dagis. Han får ta bussen! Chao alla... 

..undra om det bara är jag som lever i olika faser. Vissa perioder i livet vill man bara festa, ha kul och inte alls ta hänsyn till att man är småbarnsförälder. Andra perioder vill man inget annat än att skaffa barn och bygga bo. Jag är inne i fas då jag vill göra om, nytt, fräscht. Jag är inte direkt lockad av fest och stoj, det är mer hemmafronten som gäller. Jag vill göra om, riva ut, renovera. Idag har vi röjt i garaget och eldat massor med skräp. I morgon ska vi riva ut i källaren och fortsätta elda. Jag är ingen spara-människa direkt. Sen ska vi rensa bland leksaker och kasta bort. Jag vill att allt ska bort och bytas ut och göras nytt. En sån period är jag inne i nu. Fram för eldning!! Hmm, handlar säkert om någon psykisk rensning som tar form i en fysisk handling, *hobbypsykologen har talat*

Det är en tävling på club destroyer om vilket band som ska få spela på en stor fest här i Sundsvall. Om man går in på www.clubdestroyer.se och vidare till nordfest och klicka på "rösta fram din lokala favoritakt..." och där hittar ni ett band som heter Mortalicum. kryssa i det och följ instruktionerna, detta kostar givetvis inget! Ni lägger bara er röst på Robbans band! Tack för det vänner...

Jaha, idag mår labila Linda lite bättre! Eller rättare sagt mycket bättre. Jag har en bra dag, veckan har gått rätt bra och det resulterar i ett bra mående. Jag vet att på söndagkväll kommer jag att må sämre igen, men det tar jag då! Snart ska jag åka hem och ha en lugn och skön helg. BTW, facebook är då för underbar, har efter mååånga herrans år kommit i kontakt med en väldigt nära ungdomsvän. Har tänkt så mycket på henne under årens lopp och nu skriver vi till varandra för brinnande livet. Jag tror att hon och jag kommer att hålla fast i vår kontakt nu när vi funnit varandra igen, heja facebook!

Vikt
Jag tog faktiskt mod till mig och vägde mig idag. Jag vågade inte titta på resultatet dock, jag orkade inte bli besviken. Robban tittade. Han berättade bara ungefär hur det låg till, ungefär är bättre än exakt. Jag visste att jag inte hållit min pulvervikt, men Robban sa att det var mycket nära, det är ett positivt resultat. I mitt huvud har jag under veckan gått upp 5 kg, i verkligheten har jag typ inte gått upp mycket alls. Man får ha i åtanke att glykogendepoerna fyllts på också, det är mellan 1-1½ kg. Så det lilla jag hade gått upp är nog bara vätska *intalar mig själv*. Robban hade hållit sin vikt, jättebra, vilket innebär att han gått ner i fett. Så har han varit sjuk denna vecka också, men bra jobbat!

Nä nu ska jag jobba en skvätt innan jag ska hem!

Föresten, HUR orkar någon läsa min blogg, jag skulle bli så less på allt tjat att jag aldrig skulle läsa en blogg som är så jobbig som min! Men tydligen finns det några som orkar ; ) Kram på er!

.. det känns skönt. Denna helg ska vi bara ta det rejält lugnt och bara mysa på hemma. Kanske om det är fint väder att vi tar oss ut och åker kälke och grillar korv. Men erkännas skall att jag inte är någon utemänniska egentligen. Jag tycker om att vara ute, på sommaren, men vintern är så kall och man måste ha så mycket kläder och det är bökigt att ta sig fram känns det som. Jag tror att mycket av den inställningen sitter kvar sen min överviktiga tid, då var vintern, om man var tvungen att vara ute, ett rent helvete. Sommaren var iof minst lika jobbig, om inte värre, varmt och klibbigt. Men nu borde jag älska att vara ute vinter som sommar eftersom att jag är NORMALVIKTIG (skitviktig på jobbet, men det är ju en annan sak =). Jag tycker i alla fall mest om att mysa omkring inne, hasa omkring i alldeles för stora kläder, elda i kaminen tills det blir så varmt att inte ens jag fryser (jag fryser jämt, är 10 grader kallare än andra säger Robban). Baka lite, fika lite, dona lite, mysa, kramas och bara vara. En sån helg är min favorithelg och en sån helg ska jag ha i helgen!

Ja, som ni märker så är jag på bättre humör idag. Jag har bestämt mig för att just nu ska jag må bra, jag biter ihop och använder min mentala styrka som just nu är på topp! Egentligen har jag ingen bra anledning till att inte må bra, det enda som får mig ur balans är som vanligt mina funderingar kring vikt.

Vikt
Ok, en liten förklaring till de av er som inte riktigt förstått det här med min viktfixering. Jag fick en kommentar att det bästa är att kasta ut vågen och inte tänka så mycket på vikten, då kommer allt bli bättre. Jag VILL göra det, men för mig vore det som att släppa kontrollen över något som jag måste ha kontroll över för att må bra. Jag har som de flesta vet gått ner mycket i vikt och det kan man iof inte skylla på hur länge som helst, men nånstans gör jag det ändå. Jag vill påstå att matmissbruk är som vilket missbruk som helst, alkohol, droger, spel, sex osv. För mig kommer det alltid vara en kamp, varje dag. Mat är för mig direkt knutet till känslor och det betyder att jag utifrån vad och hur jag äter kan må dåligt resp. bra.

Såhär levde jag förut;
Jag vaknade, kände att livet var lite grått. Kom att tänka på att jag hade ett paket ballerinakakor i köket och blev genast mycket lyckligare bara av vetskapen. Åt ett paket kakor till frukost. När lunchen närmade sig började en orolig känsla uppenbara sig, vad ska jag äta? Jag _borde_ äta något nyttigt, _men_ jag känner mig lyckligare om jag får äta något gott = onyttigt. Behovet av att känna mig lycklig var starkare. Inför kvällen dök samma oro upp, jag var under dagen tvungen att se till att förse mig med något som kunde stilla min oro, jag hade ett stort behov av att veta att jag hade något som jag kunde unna mig på kvällen, annars blev livet inte roligt, jag var inte lycklig och vardagen var för grå. Det handlade om ett missbruk, en "drog" som fick mig att må bra.

Nu har det hänt en del, jag är mer disciplinerad, men samtidigt mer beroende av kontroll. 

I mitt liv nu kan en dålig dag vara såhär.
Jag vaknar, känner mig missnöjd med mig själv och tjock. Min stora ångest blir kläder, vad ska jag ha. Innan jag kliver ur sängen lider jag all helvetes kval, inga kläder känns bra i mina tankar. Tar på mig något som är "säkert", som jag vet att jag kan ha fast jag är tjock (har delat in mina kläder i tjockkläder, smalkläder och kläder-jag-ska-ha-när-jag-är-perfekt, de sistnämda är kläder som jag hatar och älskar, mest hatar för jag kommer aldrig mer i dem). Går till jobbet, allt känns ovanligt grått och tråkigt ute. Livet känns sådär. Jag söker i mina tankar efter något som kan liva upp dagen, om jag då tänker att i kväll ska jag få äta något gott, unna mig något blir livet ljusare. Dagen går och jag fokuserar på kvällen. Men skillnaden är att tankarna om att få unna mig får mig att må bra, men samtidigt dåligt. Jag vill, vill inte, äta. Jag våndas under dagen och brukar ofta välja att antingen hoppar jag över att unna mig, då blir dagen grå igen, eller så bestämmer jag mig för att unna mig, då blir dagen ljusare men jag vet att samvete tar kål på mig efter unnandet. Jag tänker på mat/ vikt i princip hela dagen. Det är pest eller kolera.

En bra dag kan se ut såhär:
Jag vaknar, känner mig något nöjd (det förutsätter att det gått bra, med ätningen, i ett par tre dagar innan) med mig själv. Jag väljer fritt kläder ur min garderob där det mesta passar (en "bra" dag kan komma 3 dagar efter en dålig dag så egentligen handlar det inte om någon stor viktökning, allt sitter mentalt). Jag har innan planerat min dag, hur jag ska äta, allt jag stoppar i mig är noga framtaget och jag har dagen under kontroll. Jag känner mig pigg och glad och smal. Fram på dagen kommer några mörka moln "jag VILL äta som jag vill, jag vill äta vad jag vill, det är inte värt allt detta kontrollerande, jag blir besatt, jag känner mig deprimerad". Jag tänker på mat/vikt nästa hela dagen. När jag lägger mig på kvällen är jag 1. nöjd att jag kunnat kontrollera mitt behov 2. trött på min besatthet 3. otroligt sugen att dagen efter unna mig en "ätardag", det skulle göra min nästkommande dag så ljus och mindre deprimerande.
 
Vågen är mitt rättesnöre, min glädjekälla och min otroligt fördömande domare. Vågen bestämmer i stort hur jag ska må. Vågen bestämmer om jag ska vara lycklig eller om jag inte kan förmå mig ur sängen på en hel dag. Jag har legat i sängen otaliga gånger och känt en total hopplöshet och det kan ha berott på 500 g viktökning. Varje vecka måste jag väga mig, måste ha den kontrollen.

Jag vet, jag borde söka hjälp. Har försökt. Har verkligen försökt för jag VILL inte leva med denna besatthet. Men jag vet inte VAR jag ska finna den hjälpen. Anonyma matmissbrukare finns inte här i Sundsvall, inga andra matmissbrukargrupper heller som jag hittat. Har tidigare gått till psykolog, remiss från VC, men det hjälpte inte. Kan säkert finns privata psykologer, men det kostar ju skjortan. Har ni något förslag så är jag öppen för allt! Jag vet att själv kommer jag aldrig komma bort ifrån detta. Jag kan leva med det, även om livet blir jobbigare, men det kommer att innebära otroligt mycket energi av mig, vilket det gör i dagsläget. Jag kan leva med det, men det är inte roligt.

Ja, det var lite om det. Lååånga inlägg, jag vet. Men det blir som terapi för mig.

... även om det låter fånigt men mina elever kan ge mig så otroligt mycket energi och vända mitt humör (både uppåt och neråt iof), den här gången har de gjort det uppåt. Älskar mitt jobb just nu =)

.. jag VET att man rent mentalt kan flytta berg. När jag får svackor brukar jag försöka jobba bort det mentalt. Har hållit på lite med mental träning och försöker utnyttja det så bra jag kan. Jag VET att det är jag själv som tillåter mig själv att må dåligt och jag vet också att det är jag själv som kan få mig att må bra. Eftersom jag har kapaciteten att ändra mitt mående kan man undra varför jag inte gör det? Det är mitt huvud, mina spöken. Jag VET att jag KAN må bra, fokus på det!

Catarina! Jag har ju aldrig tid att komma känns det som, idag kommer barnen och du vet hur det är,stress jämt. Men jag ska boka in en kväll då du ska få utöva det där på mig, absolut! Jag om nån tror att sånt funkar!

Ellenor! *Stöttar dig* både i din fobi och i din svacka. Jag vet att det snart händer nåt kul för dig, jag lovar! Sen tycker jag att när det ljusnar lite ute kan vi börja boka in lite promenader på kvällarna, en deal som gör att vi måste ta oss ut och röra på oss, vad tycker du om det? *Kram*

,,jag är fortfarande arg, irriterad och på skitdåligt humör. Jag vet inte varför, jag vet inte hur jag ska kunna bli på bättre humör, jag vill bara explodera. Antar att jag har en svacka. Tycker inte om jobbet, tycker inte om att vara hemma, orkar inget.

Jag undrar ibland varför man är sån som man inte vill vara. Jag kan vara sån, ofta. När jag kommer in i tråkiga perioder kan jag bete mig riktigt dumt mot människor, i synnerhet Robban skulle jag tro. Jag kan vara iskall, känslokall, sur, tvär, otrevlig... sen ångrar jag mig och tänker att jag absolut måste skärpa mig, att jag ska anstänga mig för att vara trevlig och mysig och go. Men sen när det väl kommer till kritan så har jag svårt att agera som jag egentligen vill, det blir samma gamla sura bemötande. Hur ändrar man nåt sånt? Jag vill, men kan inte ändra mig... Jag brukar ofta vara sur och tvär när Robban ska iväg på nåt eget en kväll, typiskt avundsjuk att han har saker och jag får sitta hemma själv. Då är jag sur och grinig på honom tills han åker, även då han försöker vara go och snäll, kommer och vill kramas och så. Desto mer han vill vara nära, desto längre bort vill jag ha honom. Sen när han väl har åkt, ångrar jag mig nästan på en gång. Brukar skicka ett sms och be om ursäkt. Sen nästa gång är det samma sak igen, tänker att jag ska vara go ch glad, sen blir det ändå sura tråkiga Linda. Jaja, men sån är jag tyvärr.

 

... när jag kom ut såg jag att min bil glidit in i en annan bil...*grahhh* ännu mer irriterad. Några av mina snälla elever hjälpte mig att putta bort bilen, det blev inga märken på den andra bilen. Sen kommer den andra bilägaren, som är en vuxenelev på skolan och påstår att det är märken på bilen. Ok, det kan jag ju ta, följer med ut och ser att där hon pekar har min bil aldrig ens nuddat! Hon trodde att hela bilen åkt in, meden det bara var en pyttebit av fronten. Sen när jag pekade vart min bil nuddat in i hennes, påstod hon att hon såg massa repor där. Har som tur var vittnen som kan skriva under på "min" historia. Ska skicka in skaderapport, men det var inte rätt dag för henne att jävlas med mig! Jag som redan innan var irriterad! Kommer aldrig att betala en krona till henna, aldrig.

Upptäckte precis att jag har fått utslag över hela kroppen! Antar att det är allergi mot penicillin, har haft det förr men mot en anna sort. Sitter på jobbet och blir mer och mer rödprickig, skitsnyggt =) Funderar på att åka hem efter sista lektionen, typ vid två. Fast det är besvärligt när man samåker, åker ju med både Robban och Jeppe. Får se, blir utslagen värre tar jag bussen hem, det är inte kul om de börjar klia.

Vikt
Är på lite halvdåligt humör idag, rannsakar jag mig själv är det nästan bara en sak som får mig på dåligt humör, min vikt och kroppsuppfattning. Helgen har inte gått så bra, blev rätt mycket äta och dricka. Nu idag kan jag inte ha några kläder alls, allt sitter illa och jag är irriterad över det. Sen är jag irriterad över att jag inte får äta NÄR och SOM jag vill, hatar mitt beroende. Har bara lust att skita i allt, blir irriterad. Varför kan jag inte bara njuta av livet? Nä, jag måste alltid se till så att jag mår lite dåligt, mentalt. Är trött på det, min vikt och mina tankar om det som tar upp all min energi. Tänker på det varje dag, timma och nästan minut! Varför ska det ta sån tid och energi, önskar man kunde radera det ur medvetandet. Är irriterad idag, önskar att jag vägde mindre. Det jag gick ner förra veckan, allt mitt slit känns förgäves nu. Känns som att jag gått upp allt. Robban säger att vi ska sluta väga oss. Kan inte släppa den kontrollen, då vet jag ju aldrig hur jag ska må? Konstigt det där...  

Jaja, nu ska jag gå och äta lunch.

Vi har fortfarande inte fått magsjuka, ha! Jag VANN! Över Ronnys superbakterie =) Men igår trodde jag minsann att jag fått magsjuka, men jag får nog skylla mig själv. Efter en veckas soppätande, rekommenderas upptrappning, att man äter liiite och ofta de första dagarna för att vänja kroppen och inte för starkt och stekt. Jag vräkte i mig tacos igår, eller vräkte var nog fel ord. Jag åt typ två skal, men det var MYCKET för mig igår efter en veckas soppätande. Jag åt dessutom rå lök, så jag minsann skylla mig själv att jag mådde dåligt hela kvällen.

Har idag varit på bio med Linus, det var mycket trevligt och allt känns mycket skönare nu, det tycker även han. Vi såg en rolig komedi med Jim Carrey, vi var de enda i hela salongen! VIlket var ganska mysigt faktiskt. När jag kom hem hade Lukas och Jeppe arbetat på väldigt bra här hemma, de är så duktiga. Dammsugat golvet, monterat ner Linus loftsäng och packat böcker och gosedjur (vi håller ju på att omorganisera lite härhemma). Robban hade monterat eluttag i replokalen och städat badrummet! Vilka duktiga killar jag har! Så nu ska jag göra lite mat. Vi ska äta hasselbackspotatis och inbakad fläskfie och rödvinssås. Till efterrätt, marängsvisch, Lukas har valt meny idag eftersom det är hans födelsedagsfirande.

Nu ska jag sminka klart mig och göra mat, ta ett glas vin och njuta av livet =) det tycker jag NI ska göra också!

...igår fick jag mig en tankeställare, vad är egentilgen viktigt i livet.

Min mellanson, Linus, har under en tid mått ganska dåligt, psykiskt. Han har inte velat åka till sin pappa och han har ofta haft problem när han ska sova. Eller rättare sagt, han har mått toppen på dagarna, men kvällarna och särskilt kvällan innan han ska till pappa har varit mycket jobbiga. Han har sagt att han saknar mig, att han är rädd att mista mig och han är rädd att jag inte ska vara kvar när han vaknar. Sen har han gråtit sig igenom första natten hos pappa, sen har det gått bättre. Men han har själv sagt att så fort han har tänkt på mig har han blivit ledsen. Jag och pappan har pratat om det, själva och tillsammans med Linus. Jag har lagt det mesta ansvaret på pappan, det är ju där han inte mår bra, eller när han ska åka dig. Det har inte blivit så mycke bättre. I går började en ny tanke gro i mig, tänk om det är jag som gör något fel. Jag började rannsaka mig själv och om jag ska erkänna har det länge grott en liten strimma av dåligt samvete i mig för Linus. Linus är den av mina barn som alltid klarat sig bra, varit självständig och fått klara sig mycket själv. Han fixar skolan, galant, eller mer än galant. Han är social, snäll. Det enda han är är lite väl lat! Sen har han vissa andra sidor som jag retat mig på. Jag har tyckt att han varit ganska barnsligt, mammig. Försökt få honom att tuffa till sig lite, "sluta va så barnslig, ryck upp dig, sluta sjåpa dig"! Jag har nog trott att hag gjort honom en tjänst, genom att vara lite tuff mot honom. När han går och lägger sig så har han alltid velat att jag ska komma upp och säga god natt och helst vara där en stund. Förr gjorde jag det, tycker att han ska kunna somna själv nu, men någon av oss måste gå upp. Det har blivit mer och mer Robban som gjort det, jag har haft annat att göra, jag har nog valt att ha annat att göra. Tycker att han är gammal nog att klara sig själv lite mer nu. Igår kom Linus och var ledsen, som vanligt när han ska sova. Han gick och duschade och sen kom han tillbaka till soffan och så sa han, "mamma, nu vet jag varför jag blir ledsen". Jag har frågat honom massor med gånger, men han har själv inte vetat riktigt varför.  Igår sa han, "Det är för att jag saknar dig, jag saknar så som du var förut, när du kom upp och sa godnatt och vi pratade och då du och jag gjorde saker tillsammans, bara du och jag. Du var annorlunda då, det är det jag saknar, dig som du var när jag var yngre". Mitt mammahjärta ville bara gråta. Herregud vad jag har gjort fel, så otroligt fel. Min uppfostringsmetod har bara gjort att vi glidit mer och mer ifrån varandra, åhhh vad jag ska ha sårat min lilla kille. Hur kunde jag! Jag är ändå glad att vi kom på vad det är som gjort honom så ledsen, nu kan jag gör nåt åt det. Började med att följa med honom upp till sängs igår och låg och pratade en stund. Då bestämde vi också att i morgon, lördag, ska han och jag åka och titta på bio, själva, och äta nåt gott. Sen ska han och jag ha en stund innan han somnar varje kväll, en stund där vi kan prata lite och varva ner, så tror jag att allt kommer att bli bra igen. Tänk vad fel man kan göra, när man egentligen bara vill väl. Då kan man börja fundera vad som är viktigt i livet...

Ha en bra helg! Nu åker jag hem! 

Först och främst.. jag har INTE magsjuka =) Yes säger jag. Klarar jag mig bara tills i morgon så borde det vara grönt sen. Lukas fick magsjuka 2 dagar efter Mira, som hade magsjuka i söndags. Lukas hade magsjuka på tisdagnatt. *håller tummarna*

Vikt!
Ja, hur har det gått nu då... jag vägde mig i morse, och Robban också. Robban hade inte gått ner utan faktiskt upp?! ½ - 1 kg, men vår våg är lite konstig. Men han står på strax under 93 kg, vilket är jättebra. Själv har jag gått ner... en del... men har jag gått ner det jag ville? Är jag nere på mina 75 kg?? *Trumvirvlar*.... Ja, typ =) Ok, nåt gram över, men det är helt ok. Mina julkg är borta och jag väger som jag gjorde före jul och fortsätter nu min kamp mot de sista kilona. Jag vill ner till 70, men är SÅ nöjd med 73 också. 73 är en bra trivselvikt för mig. Så det är ju bara 2 kg kvar i såna fall. Nu börjar dock utmaningen. Under den närmsta veckan kommer glykogenlager att fyllas på (dvs vätska och annat som försvunnit iom att jag ätit så få kacl) så det gäller att fortsätta att gå ner i fett. Väger jag lika mycket nästa fredag är jag mkt nöjd. (Fett ex -1,5 + 1.5 i vätska osv = + - 0) hoppas ni förstår den avancerade uträkningen. Nu ska jag fika med mina kollegor, eller sitta och titta på när de fikar! Har mer att skriva om idag så förvanta er fler inlägg, om jag hinner =) 

...till jobbet, är SÅ trött! Men man får väl vara glad att man har ett jobb!

Idag har jag bara en lektion och således massor med tid att planera och förbereda, men jag funkar så att har jag för mycket tid så blir jag inte lika effektiv. Men jag ska verkligen ta mig i kragen och få massor gjort!

Vikt
Idag är SISTA soppdagen, är mycket nöjd med mig själv. Det är iof med vemod jag lämnar sopporna, när jag äter dessa soppar VET jag att jag går ner i vikt hela tiden, mycket går jag ner också. Sen nu när jag ska börja äta mat är jag livrädd för att gå upp. Jag har mindre kontroll då och då blir varje dag oviss. Jag är så trött på mig själv att jag har ett sånt kontrollbehov! Jag måste ha maximal kontroll, annars börjar jag tvivla och blir osäker och orolig. Jaja, sånt är mitt liv, det är bara att acceptera. Funderar på hur jag ska äta i morgon. Tror att jag ändå ska börja med en soppa, har en över. Äta halva kl 7, som vanligt och halva vid 10. Sen tror jag att jag ska äta en sen lunch på stan vid 13, ska ut och handla nämligen under lunchen tänkte jag. Då är frågan vad jag ska äta. Kebabsallad är bra ur GI-synpunkt, annars är det svårt att äta ute tycker jag. Sen finns ju "Body in motion" nere på stan som har bra GI-mat, god kycklingfile, mums. Men det är inte så roligt att sitta och äta där själv. Nä, det får bli antingen kebabsallad eller att jag tar med mig egen mat. I morgonkväll ska vi äta tacos, det funkar också bra, jag hoppar över bröd och använder kesella istället för creme fraiche. I morgon är det vägning, hoppas nu att jag gått ner mina julkilon! *håller tummarna*

En annan sak. Lukas ligger ju hemma och är magsjuk, han hade det igårnatt, men är hemma från skolan idag. Nu sitter jag och inbillar mig att jag har ont i magen. Iof bullrar magen och är lite i olag, kanske det bara är "vanligt" buller. Men jag sitter hela tiden och känner efter, hua, vill inte ha magsjuka...

Lägger in ett kort på min söta tjej istället, det kanske får tankarna på annat!

..det är jobbigt att jobba, det är som att ha grus i ögonen! Jag ser nätt och jämt eleverna. Mycket störande. Sen är jag hungrig *bara en dag kvar!* och även fast man varit ledig så långe så saknar jag lite motivation, just nu i alla fall. Det går väl över, måste komma igång, trögstartad. Lukas ligger hemma och har magsjuka, fy om jag också får det. Vore väl toppen, först superdiet, sen magsjuka på det, då borde jag gå ner massor =) Fundera på att sluta runt 3 idag och promenera till stan, Ska köpa ramar till två bilder på barnen.

Jaja, måste jobba vidare *söker motivation*

..har bestämt mig. Är alldeles för spänd för att vara hemma och vara sjuk. Ska bli så kul att träffa alla igen. Får se hur onda ögat mår, risken är stor att jag går omkring och ser alldeles bakis och jävlig ut. Bakisröda ögon, lite småyr och lukta illa ur munnen =) Ja, det där kräver förklaring. Med bara 500 kcal om dagen blir i alla fall jag lite disträ och yr, och när ketoner frigörs i kroppen märks det bla på att man luktar lite illa ur munnen. Ögonen, ja ni vet...Så vi får se vad mina kollegor anser om nya fräscha Linda =)

Vikt
Bara två dagar kvar och jag kan knappt vänta innan det är klart! På lördag ska vi ju fira Lukas och Lukas pappa med sambo ska antagligen komma hit och käka lite och ev dricka ett glas vin, så risken finns att lördagen kan bli liiite onyttig. Men det tycker jag att jag är värd efter en vecka i pulverhelvete. Jag tror dessutom inte att jag förstör min viktminskning så drastiskt på en dag. Har hört att en ätardag är bra för viktminskningen.

Nu ska jag sova, eller rättare sagt se om Robban är lite inne på samma sak som jag innan vi somnar ; )

Igår kväll bestämde jag mig för att återgå till mat, soppa är inget värdig sätt att leva! Tänkte att äter jag bara rätt så kommer jag att gå ner mina kg ändå. I morse när jag vaknade hade jag en annan åsikt, fan 7 dagar ska jag väl klara. Blev tjurig, irriterad och arg. Dessutom jag inte gått ner mina julkilon än, så det motiverade mig att fortsätta med dessa soppor, hatar den soppsmaken jag äter! Robban vägde sig också i morse och väger numera ca 1 kg mindre än när vi träffades för snart 3 år sen, duktiga Robban. Själv är jag avundsjuk och sur, ja, jag kan inte hjälpa det, primitiva känslor. Men jag gläds med honom också, han är mycket snyggare när ansiktet får markantare drag =)

Annars mår jag hyfsat, funderar fram och tillbaka om jag ska jobba i morgon, tror det. Är fortfarande väldigt rödögd och ser lite simmigt med det onda ögat. Dessutom är jag supertorr runt ögonen, fnasig och torr. Behövs mycket smink för att få bort det. Men ska jag jobba så ska jag minsann täcka mina fula torrområden i ansiktet, det är viktigt för mig att se bra ut.

Jaha, vad mer då... vi ska nu fara till stan och hämta Jeppe som varit i Gävle och hälsat på bror Jens. Jag ska köpa gardinupphägningsgrejer på IKEA så att jag får upp gardinerna och Robban ska köpa en termostat till bilen, den är superkall just nu. Alldeles rätt tillfälle att gå sönder!

Börjar ladda för en spelning vi har i februari, det ska bli kul. Har inte spelat sen lucia. Då ska jag vara smal och snygg =) (för smal är ju synonymt med snygg =)

..bestämde mig redan igår kväll, jag hade knivar i ögat! i det "onda" ögat. Har haft riktigt ont hela natten, försökt sova, men det har väl gått sådär. Ringde och fick komma kl 10. Träffade Björn... hmm... ja, alla ni som vet vem han är förstår min lycka =) Han sa att ögat antagligen var en del av förkylningen (hur stavas det egentligen, förkyldning eller förkylning??) men att jag troligen har bihållsinflammation, kul. Var till Fränsta och hämtade medicin, penicillin, nässpräy, alvedon, ipren... 450 kr som jag INTE hade. 450 plus 150 kr i avgift när jag var till läkaren, 600 kr såhär lagom efter jul och allt... inte så kul. Så det kostar på att vara sjuk, orättvist. Sen funderar jag allvarligt på om jag kommer att kunna jobba på onsdag. Ögon- och bihållsinflammation, halsont och väldigt snuvig, det låter inte så lockande att jobba. Men på nåt konstigt sätt får man dåligt samvete om man ska vara hemma från jobbet en dag, man ska nog vara nära döden innan det känns ok. Varför är det så? 

Längtar till onsdag, Kajsa-Linn klättrar på väggarna! Hon gråter varje dag för att hon inte får åka till sitt "älskade dagis". "Jag älskar mitt dagis" säger hon och gråter högt och med mycket inlevelse. Det är konstigt, hur man än gör blir det fel. Jag trodde i min enfald att jag var snäll som gav Kajsa en lååång ledighet under jul, lite semester från dagis. Men tydligen var det helt fel tänkt, hon hatar att vara hemma i mer än 3 dagar på raken. Får väl se det positiva i det, hon gillar ju dagis i alla fall. 

Lukas fyllde år igår, han åkte dock till sin far i lördags, så födelsedagen firade han hos honom. VIlket kanske var lika bra med tanke på mitt tillstånd. Pratade med Lukas igår och Ronny (pappan) har nyligen haft magsjuka så det hade inte blivit nån uppvaktning där heller, kan tycka att de i alla fall kunde ha gjort en tårta! På lördag ska vi i alla fall fira honom här hemma, med lite mer påmpa och ståt. På torsdagkväll äter ju jag min sista soppa, så på lördag kan jag nog unna mig lite mat. Lukas favoriträtt är ju kycklingsallad och det är ju inte så farligt ur bantningssynpunkt. 

Vikt
Ja, hur går det med soppätandet då? Jo, det går sådär. Det är en vecka vi ska äta (minst), EN vecka, 7 dagar!! Men det känns som en evighet! Både jag och Robban tycker att det är rätt jobbigt, fattar egentligen inte varför. Det sitter nog mest i huvudet. Läste om en tjej som åt soppa i 24 veckor! 24 VECKOR, fattar ni hur länge det är? I det perseptivet är 7 dagar inte så mycket. Men hur kan någon klara det. Läste i ett blogginlägg att hon började ledsna sådär v 12, efter halva tiden, men peppade sig själv med att hon bara hade 12 veckor kvar! *Kliar mig i huvet och fattar inget*... När jag varit på xtravaganzamöten har de suttit där, en efter en och varit så käcka! "Nu har jag ätit soppa i tre veckor och det går såååååå bra, inga problem alls, bara fin fint". Själv sliter jag mitt hår efter 4 dagar! Hur gör de, är de på riktigt, eller håller de bara god min på mötena och lider helvetets kval när de kommer hem? Ja, jag vet inte men det är klart att de motiverar en hel del när man rasar i vikt. Men samtidigt sviktar motivationen så fort man känner lukt av någon slags mat överhuvudtaget. Sen var det kanske inte världssmart att börja samtidigt som man får världens ögon- bihålsinflammation, men jag hade ju redan bestämt mig. Idag har i alla fall halva veckan gått och jag har börjat nedräkningen. Får se på fredag om man är så tuff att man fortsätter några dagar till eller ej. Ska i alla fall väga mig i morgon också, mest för att hålla motivationen uppe. Vet ju att jag gått ner mer, så jag behöver motivationen.

Jag har i alla fall slängt ut granen, bytt gardiner i två rum, varav ett av rummen sydde jag nya till igår. Allt detta med två rinnande ögon, varav det ena smärtat grymt, det kallar jag duktigt =) Eller dumsint antagligen. Men det är jag i ett nötskal, kan aldrig vara riktigt sjuk, måste göra minst ett "måste" även då jag är sjuk.

Nu ska jag ta och byta gardiner i köket, sista rummet, medan alvedonen fortfarande verkar. Sen ska jag tillåta mig själv att vara sjuk under en film eller så. Vi ses!! 

Just ja! Tack för de peppande orden Catarina! Du är alltid så peppande och snäll. Kram på dig. Vänta bara tills jag bantat klart, då ska du och jag dricka vin!! *Favoritsyssla - dricka vin med Catarina* =)

och inser att jag låter rätt fixerad vid vikt och siffror! Vill bara försvara mig med att jag inte är det, eller så kanske jag är det... *hmmm... funderar* Jag tror att människor som gått ner MKT i vikt behöver en stor dos av terapi, efter så många år som jag hållit på så är jag fortfarande inte *frisk*. Egentligen kvittar det om jag väger 70 eller 80, jag är rätt nöjd ändå. Det jag är livrädd för, nä.. jag rättar mig... dödligt dödslivrädd för är att gå upp ALLT. Statistiken säger ju att många går upp sina tappade kilon igen, det är oroväckande många. Det vägrar jag göra. Därför blir jag lite manisk över vikten och vågen, tyvärr. Tror att jag skulle må bättre om jag kunde slappna av och bara vara, men det kan jag inte. Är så rädd att *åka dit* igen så jag kan inte släppa kontrollen. Men det funkar, livet alltså. Även fast det är rätt jobbigt ibland. Men precis som en nykter alkoholist så blir man aldrig helt frisk. Jag kan väl kalla mig normalviktig matmissbrukare. Precis som en alkoholist måste kämpa med att inte dricka -v-a-r-j-e- -d-a-g- måste en matmissbrukare kämpa mot att inte äta (det mesta, eller allt i princip sitter i huvudet) -v-a-r-j-e- -d-a-g-. Det har jag accepterat, att det är så, men det är ändå tufft. Alla får svackor. *Är hungrig nu* =( Men kämpar på med sopporna!

..jag kan säga att jag inte har sovit så mycket inatt, det har svidit i mitt öga! Igår gick svullnaden ner en aning, men samtidigt blev andra ögat rejält inflammerat. Inatt har mitt "onda" öga svidit så mycket att jag har haft svårt att sova, litervis med tårar har runnit och gör det delvis än. Jag ser ut som en zombie, mina ögonvitor är inte längre vita, de är knallröda! Jag hade tänkt fara in till akuten i morse, hade så ont, men jag ångrade mig. Har ingen lust att sitta flera timmar på akuten när de antagligen inte gör något, de gör sällan något åt ögoninflammation. Mitt vänstra öga är dock lite oroväckande, det svider nåt grymt, det känns som att jag har något i ögat. Pratade med Marie tidigare idag, hon tror dock inte det är nått allvarligare än en hemsk inflammation. 

Ja, hur går det med soppätandet då? Ja, jag läste igår en mycket imponerande och inspirerande blogg om en tjej som varit med i xtravaganza i 1 år och gått ner över 50kg! Det fick mig att bestämma mig för att i varje inlägg skriva lite om hur det går med min viktminskning. Så här kommer en liten bakgrund om min tidigare viktresa!

Vikt
Sommaren 2000 bestämde jag mig för att jag en gång för alla skulle vinna över min då hälsofarliga övervikt. Jag bestämde ett datum, den 24 aug, då skulle jag börja på VV. VV var det enda sättet för mig att gå ner i vikt, det var en trygg metod som jag litade på. Jag bestämde mig långt innan och när dagen väl kom var jag dels mycket motiverad och peppad och dels livrädd. Jag vägde in mig på... håll i er nu... 114,7 kg, det är siffror jag aldrig kommer att glömma. Jag jobbade stenhårt med viktväktarna och på ett år hade jag gått ner över 30 kg. Sen blev det lite strul i mitt dåvarande förhållande, jag dumpade en kille, skaffade ny pojkvän, höll vikten rätt hyfsat. Sen 2003 blev jag gravid, gick upp nästan allt igen, men så fort Kajsa-Linn var född hoppade jag på VV igen. Gick ner graviditetskilona och lite till. Var då nere på 73.5. trivdes bra med den vikten, jag hade då gått ner över 40 kg. 2006 skilde jag mig och flyttade ihop med Robban (struliga relationer har jag haft =) och sakta men säkert gick både jag och Robban upp i vikt. Robban hade också tidigare gått ner ca 25 kg, så båda hade sin vikthistoria. Jag gick ganska snabbt upp till ca 80 kg och stannade där. Robban gick från ca 93 kg till runt 100 och stannade där. Sen dess, sommaren 2006 har vi kämpat mot dessa, 7 kg! Rent idiothårt har de suttit! Vi har gått upp och ner, men inte lyckas hålla kilona borta. I höstas började jag på Xtravaganza och både jag och Robban insåg att nu jävlar! Robban vägde då ca 103 och jag ca 83. Nu före jul var Robban nere på 93 kg, bra jobbat. Han vägde alltså lika mycket som när jag och han träffades. Jag var nere på 75 kg, nästan nere på samma vikt som när vi träffades. Under julen har både jag och Robban gått upp liiite, men inte alls allt. Jag vägde mig i fredags när jag började, men tittade då inte vågen. Robban vägde sig också. Nu i morse vägde vi oss igen, Robban har redan gått ner sina julkilon och vägde idag 93.5. Jag vet inte exakt hur mycket jag väger, men hade i alla fall gått ner 3 kg. På fredag avslöjar jag hur mycket jag gått ner sen jul och exakt vad vågen står på. Så nu kämpar vi på med sopporna i minst 1 vecka för att få en kickstart, sen kör vi kolhydratfattigt för att fortsätta gå ner. Jag ska ner till 70, Robban 85 tror jag. Så så ser det ut. På fredag lämnar jag som sagt en mer detaljerad viktrapport. Att väga sig idag var i alla fall livsviktigt, jag behövde den motivationen. Det är INTE lätt att bara äta soppa, speciellt inte på en helg när barnen äter massa gott. Och speciellt inte när man går från vansinnessvullande (jul) till 500 kcal om dagen, det är tufft. Jaja, idag går det i alla fall lite bättre. Tur i oturen att jag är sjuk, har inte så stor aptit. Sen idag typ går jag ju in i ketonfasen och då försvinner hungerskänslorna en del. Idag, som är dag 3 kommer kroppen dessutom in i maximal fettförbränning så allt jag går ner nu är ren och skär fettmassa, underbart!

Det var allt för nu. Robban har skjutsat Kajsa-Linn till en kompis och på vägen hem ska han hyra film. Vi ska gosa ner oss under täcket i soffan och kika på film hela dan, det får man göra när man är jättesjuk som jag! Just ja, jag har lämnat intresse ang en hund som ska omplaceras, hoppas hon hör av sig idag.

Här kan ni se den lilla rackaren! Hoppas hon hör av sig!    http://www.blocket.se/vi/19666812.htm?ca=4_s   

Hur ska det egentligen vara när man har ögoninflammation?  Nu är hela mitt öga svullet, jag får nätt och jämt upp ögat. Jag är svullen till och med på ögonvitan?! Det svider, rinner vätska och varar, det är bara på ena ögat. Ska det vara såhär? Läser på nätet och får en bild av att det inte ska vara fullt såhär svullet, undrar om jag har fått nåt allvarligare? När jag tittar på bilder på nätet på ögoninflammation ser det inte ut som på mig, jag ser MKT värre ut, väldigt MKT värre. Jag kan inte öppna ögat, hjälp! Måste till doktorn i morgon om det inte är bättre =/ Usch...

Jag har haft ont i ögat hela dan och det har bara blivit värre och värre. Var och tårar och svullen. Inser nu att jag har fått ögoninflamation! Blä vad trist! Jag som lovat Kajsa-Linn att vi ska bada på badhuset i morgon. Jaja, Robban får väl bada då och jag får titta på, om det inte går över förstås. Har suttit och kikat (försökt kika, ögat klibbar) på första Harry Potter-filmen. Såg andra del igår, jo jag vet, lite oordning men skit samma. Har kommit på att jag ska titta igenom dem alla, hade inte alla hemma så jag tog och beställde dem, 69 kr styck på Ginza, ginza är bra. Robban hittade 8!?! skivor också som han beställde samtidigt, musikfreak som han är! Tre HP- filmer och 8 CD-skivor, gissa för hur mycket? strax under 400 kr! Det tycker jag var superbilligt! Ja, så resten av HP-filmerna ska jag klämma de resterande dagarna som jag är ledig. Börjar jobba på onsdag och det ska bli SÅ skönt, älskar verkligen mitt jobb. Saknar jobbet, kollegorna och ungdomarna nått alldeles grymt mycket. Jag gillar att vara hemma också, men trivs ohyggligt på jobbet.

Inte har det blivit städning i dag heller, det får bli i morgon, om jag ser nåt vill säga. I morgon är ju Robban hemma och det är mycket roligare om man är två =)

Längtar till Robban får pengar (på måndag typ), då ska vi handla inför den smärre omstruktureringen som ska göras på övervåningen.  Vi ska sätta upp en vägg i vårt sovrum så det blir två mindre rum, Kajsa och Linus ska ta varsitt rum där. Jag och Robban ska ta Linus gamla rum, äntligen en dörr att stänga. Lukas gamla rum ska bli garderob och där garderoberna är nu ska vi riva och göra TV-spelshörna. Lukas rum nere i källaren är snart klart och vi har lagt nytt golv i replokalen. Så det är mycket som görs här hemma just nu, men det är kul. Nu måste jag gå och tvätta ögat, jag ser knappt något, surt!

..haha, låter nästan som en parodi, det där med att man alltid ska tvinga på sig nya härliga friska vanor så fort det blir ett nytt år. Jaja, men så är det. Jag ska i alla fall börja året med att bryta alla gamla eländiga vanor och bara leva ett fridfullt liv. Jag är dessutom helt övertygad om att just i år kommer det att lyckas! =)

Idag börjar jag och Robban kämpa bort de kg som ilsket lagt på sig under jul och nyår, mycket äta har det blivit. För att få en kick-start så ska vi käka xtravaganza-soppa i 1-2 veckor, får se hur länge vi står ut. Har ätit det förut och man verkligen rasar i vikt och man blir mycket motiverad att fortsätta gå ner i vikt. Började äta sopporna i sept, men kunde bara äta en vecka, sen började magen krångla. Men efter den veckan fortsatte jag att äta nyttigt och gick ner nästan 8 kg, jag höll vikten och gick inte upp efter soppätandet *nöjd*. Nu under jul och nyår har några kg kommit tillbaka (vägde mig i morse, men vågade liksom inte kika så Robban skrev upp. Vi ska väga oss om en vecka igenom och då ska jag titta). Nu ska jag äta soppa så kilona som jag lagt på mig under jul försvinner fort, sen ska jag gå över till mat och fortsätta gå ner 4 kg till tror jag, då är jag i mål typ. Det är svårare att gå ner 5-10 kg än 40 kg skulle jag vilja påstå. Jag har gått ner över 40 kg så jag vet. Så nu sitter jag och dricker min första soppa, rätt så gott. Men jag vet att det är tufft, men det är bara att stålsätta sig! Jag vet ju att kickstarten man får är mycket värdefull, att gå ner flera kg på en vecka är toppen och motiverar att köra hårt sen! Tyvärr så har jag lite problem med laktosprodukter, vilket gör att jag bara kan dricka en sort hela tiden. Annars finns det jättemånga soppsmaker, men bara en låglaktos. Så jag får hålla mig till chokladtoffee.

Sen ska jag dessutom kasta ut granen idag och sätta upp nya gardiner, nytt, städat och undanplockat, det gillar jag. Robban jobbar idag, fram till 20 så det blir till att roa barnen på egen hand. Ska städa och vara med Kajsa-Linn. Ska börja röja i barnens rum också för vi ska bygga om lite, så kasta leksaker, sortera och röja ska jag göra, sånt är kul!