GOTT NYTT ÅR
Vill bara ge er alla en jättekram och önska gott nytt år! Själv ska jag börja det nya året med att banta, undra om jag är ensam med det eller =) Ha en jättebra dag/kväll, det ska jag ha!
Kram på er önskar jag...
Hmm..
Jag har precis pratat med min mor, det var en enorm besvikelse. Min mor är sjuk, vi trodde alla att hon nu var på bättringsvägen, men idag när jag pratade med henne fick jag vittna om bakslaget vi väntat på. I 4 veckor har det gått bra, men inte idag. Hur många prövningar ska man måsta vara med om?
Jaja, jag har haft en bra dag. Vi har badat på badhuset, tagit det lugnt och bara varit. Ibland behövs det också. Ser fram emot nyår, som jag vet (tror) inte kommer att innebära några skandaler. En lugn och trevlig nyår ska det bli. Kanske en nyårsdrink, lite spel och goda vänner. Undrar bara vad man ska äta? Ska in till staden i morgon och botanisera bland råvaror. Ska ta med mig grabbarna som fått pengar i julklapp. Lukas har dock bestämt sig för att spara till en ny elgitarr, så alla pengarna får gå till spargrisen. Själv har jag inte handlat till mig själv sen gud vet när, men men, sånt är livet när har barn.
Nu ska jag googla efter Harry potter - filmerna. Måste försöka lista ut i vilken ordning de kommer. Funderar på att ha en Harry-Potter-kväll. Älskar de filmerna och Sagan om ringen - filmerna.
Min Jul
Jaha, så har julen kommit och gått, nu kan granen hivas ut och livet kan bli sådär äckligt grått som det alltid blir i januari. Vädret är grått, hemmet är grått och sinnet är grått. (Alltid lika positiv =)
Julen fortlöpte relativt smärtfritt, med små dalar och svarta moln här och där. På julafton var vi i Östersund hos min syster. Det var en alldeles bra och lagom jul, lagom med folk, lagom med mat, lagom med sprit och lagom med klappar. Vi var plikttroget ute på dan och åkte pulka, allt medan pirret i magen ökade markant för barnen. Sen in och fika, jag hade med mig av alla mina 9 sorters kakor, mums. Sen... ja ni vet... Kalle Anka... julmat, som för övrigt var mycket god. Sen då, jo, lite tjat innan klapparna. Lugnt och fint gick vi igenom klapparna, efter det charader och spel på kvällen, vi gick och lade oss innan tolv och inga skandaler befästes. Jag fick en Winnerbäck - DVD (som jag för övrig ska sätta på nu... vänta lite... så, mycket bättre).
Juldagen då, ja då åkte vi till pappa och det var både jättekul och avskyvärt jobbigt. Min farfar är sjuk.... Döende.. sådärja, så har jag skrivit det också... bara att skriva det var jobbigt. Ja, min farfar är sjuk och jag vill inte det. Jag säger NEJ till det. Vem som helst... men inte min farfar. Både min mormor och morfar har dött, det var inte något större problem, det var livets gång. Men farfar, det låter kanske konstigt, jag menar, han är ju rätt gammal. Men alla ni som känner min farfar förstår. Han är inte vilken gammal gubbe som helst, han är navet, navet som allt kretsar kring. Han är tryggheten, han är DET. Hur livet än har snurrat för mig (för alla tror jag) har han alltid stått där som en fast punkt, en idel fast och ståndaktig punkt, orubblig, konsekvent... och enormt trygg. Men nu då, nu är han svag och sjuk, han har cancer och det barkar bara åt ett håll. De senaste månaderna har det gått ohyggligt fort. Jag har valt att tackla det på flera olika sätt. Först tyckte jag att det var bäst att ignorera, om jag inte tänker på det kanske det försvinner. Jag åkte inte dit, jag ringde inte, jag tänkte inte på det. Om jag försöker glömma kanske det inte händer, om jag struntar i det kanske jag vaknar en morgon och allt är bra igen. Men det funkade inte, jag insåg att han blev sämre och sämre ändå. Jaha, vad gör man då då. Då kom jag på att jag skulle fixa det här, jag kom på att jag minsann skulle se till så att det här problemet försvann, jag som gärna tar på mig allas besvär och löser dem. Jag ringde och härjade, ringde min syster, som är sjuksköterska och beordrade henne att se till så att det här löstes. Det måste väl finnas en medicin, en läkare, någon som kan LÖSA det här! Jag skulle laga farfar. Men det gick inte heller. På annandag jul skulle vi åka dit, till farmor och farfar, jag ville inte. Försökte hitta tusen anledningar till varför jag inte skulle kunna åka. "Jag är förkyld, tänk om jag smittar.... De kanske tycker att det är jobbigt... han kanske blir sämre om vi kommer dit och stör". Men jag åkte ändå, tvingade mig själv att åka, jag visste ju innerst inne att både han och jag skulle må bättre efteråt. När vi kom dit reagerade jag dock med att springa rakt in i köket, utan att söka upp farfar. Började prata om ditten och datten med farmor, låtsades liksom inte om att farfar var där. Tillslut säger farmor, "ska ni inte gå in och hälsa på farfar". Han låg nerbäddad i sängkammaren. Hua, nu var det dags, ingen återvändo. Jag gick in, det som mötte mig fick min mage att vändas uppochner fast samtidigt kände jag otroligt mycket kärlek. Där låg min FARFAR, som alltid varit MANNEN med stort M, stor, stark, trygg, där låg han som ett litet barn, liten, smal, tunn, nerbäddad med en skrämd blick. Jag ville vända om och springa... men jag gjorde det inte. Jag fick lust att krama om honom, ta honom i min famn, stryka honom på kinden och säga att allt skulle ordna sig, att jag skulle ordna allt! Men jag gjorde det inte. Jag gick fram till sängkanten och satta mig bredvid honom och sa, "jaså, här ligger du och latar dig, ska du inte dricka kaffe med oss andra? Din latmask" Han log, jag log, det var... befriande.
På kvällen var vi hos pappa, åt god mat, spelade spel och drack ett glas vin, kanske ett glas vin för mycket för vissa. Pappa är en typisk pappa, han visar inga känslor. Men efter ett par glas vin visade han tydligt hur jobbigt han tycker att det är att farfar är sjuk, det var jobbigt. Jag fick ta det mesta av hans aggression, jag tänkte att jag aldrig mer ska åka hem. Jag gick och la mig, nästa dag var allt som vanligt, fast pappa var nere och tillbakadragen, men sån är han. Idag ska de komma hit på middag, då vet jag att allt kommer att vara glömt, men innerst inne i mig gnager det, som vanligt. Pappa är för mig min största glädje och min värsta smärta. Ja, det är en annan historia.
Det var min jul det, en alldeles underbar och en alldeles jobbig jul, allt på samma gång. Idag ska mina älskade ungar äntligen komma hem och vi ska fira jul hemma, det ska bli skönt. Inte lika många känslosvall, en enklare och mer kärleksfull dag, det behöver jag.
Ha det gott så länge!
Bättre tider =)
Robban är på affären och köper julpapper, sista julklapparna ska slås in.
Jeppe ligger i soffan och har inte klivit upp än, han sov här. Vi satt uppe i natt och slog in paket, rimmade, drack glögg och spelade sällskapsspel. MKT trevligt.
Kajsa-Linn sitter bredvid och kvittrar som vanligt, älsklingstjejen.
Jag känner mig ganska lugn och tillfreds.
Det kan också bero på att julen äntligen är planerad, det mesta i mitt liv har jag kontroll över nu, då blir jag alltid lugn.
Idag åker vi till Marie (min syster) i Östersund, det ska bli SÅ roligt, saknar alla däruppe. På juldagen åker vi till pappa (har varit mycket strul innan allt ramlat på plats) där träffar jag pappa, Eva, Jens (bror), Jessica (syster) och säkert farmor och farfar. Farfar är sjuk, döende, hur man nu kan vara det när man är odödlig... =( På annandag jul åker vi hem och mamma och Jörgen kommer, tror jag. Mamma mår inte så bra, hon har sina skäl. Hon kämpar... Kanske Robbans föräldrar kommer... allt faller på plats och jag känner mig trygg, lugn och lycklig idag.
Älskar min Robban, han är den rätte, han måste vara det. Hur står han ut med mig? Han är för underbar, jag bara stampar och sparkar och han reser sig...
Är tacksam för honom. Är tacksam för min släkt. Är tacksam för mina underbara vänner!
Ångest ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen...
Ämnet jag nu, såhär på nattkröken när bara tomten och trötta mammor är vakna, tänker beröra... endast nudda vid... den här gången... är ett ämne som jag tänkt skjuta på att skriva om så länge som möjligt, men nu måste jag få det ur mig. Som överskriften lyder...........................................................
Ja, alla som haft det vet vad jag pratar om. Det som ofta driver fram min ångest är... allt jag stoppar i mig, tuggar, sväljer.... älskar.... hatar.... föraktar... njuter av.... mår illa av...
Just nu mår jag illa, skitilla.... kan inte sova... inte än.
Har målmedvetet och utan någon större njutning systematiskt vräkt i mig idag, väl planerat och mycket väl medveten om konsekvenserna och känslorna som jag får dras med nu ikväll... i morgon... nästa dag... osv. Jag har bestämt mig för, det gjorde jag redan i morse när jag gjorde mitt val att ha en "ätardag", att i morgon ska jag ha en strikt, självbestraffande "kontrolldag". Ångesten blir lite lättare då, om jag innan har en plan för hur jag ska agera efter... efter "attacken".
Jaja, nu sitter jag här, som så många gånger förr och mår ILLA, fysiskt och psykiskt.
.....orkar inte skriva om det här jävla ämnet något mer... just nu....
Inser att mina bloggtexter är allt annat än uppmuntrande läsning, men som tur är är ingen tvingad att läsa! =)
Nu ska jag gå upp och vrida och vända mig i ett par timmar innan jag somnar, vrida och vända mig och smida planer på hur "kontrolldagen" måste utformas, "kontrolldagen" som alltid måste komma efter en "ätardag".
Sjuka vanebeteenden är det mest självdestruktiva som finns, men var finns medicinen mot det? Finns det någon så snälla! säg vad det är!
God natt....
Varför livet går upp och ner...
Ja, det var lite från mig, en dag som denna... mitt i livets cykel...
Nu är det lite bättre..
...sen har jag insett att det finns massor med hundar som behöver ett kärleksfullt hem...
...nu ska jag hem till min lilla tjej som fyller 5 år....
Så skapade gud den tredje dagen...
Nu får det hända något roligt snart...
Less...
BTW... kanske ska nämna att jag jobbar som gymnasielärare.... då förstår ni nog....
Julklappar
En bra film...
...sitter och tittar på en bra film, eller en rolig film rättare sagt.
Äntligen bloggare!
*Måste städa huset
*Måste baka lussebullar
*Måste hänga tvätt
*Måste borsta tänderna
*Måste duscha
*Måste träna
*Måste rätta elevernas arbeten
*Måste vattna blommorna
*Måste banta....
...allt detta måste jag göra idag, innan kl 17:00, annars.... ja, annars blir det kaos i mitt huvud och jag vet att jag kommer att må dåligt... så, vi ses sen när duktiga Linda gjort alla måsten....