Är jag verkligen av kvinnlig kön?

Ja, det kan man undra. Jag har precis varit i Birsta. Alla förutsättningar för en fin stund för mig själv, lite folk, lugnt på jobbet, gick alldeles utmärkt att smita iväg. Plus en slant över på kontot, för en gångs skull! Strosade i ett par affärer, ledsnade omedelbums. Jag tycker verkligen INTE om att shoppa! Vad är det för fel? Tycker själv att jag har lite kläder, tråkiga kläder, omoderna kläder MEN jag orkar absolut inte handla kläder. Det finns inget nöje överhuvudtaget att handla kläder. Det är jobbigt att gå och kolla, jag har noll koll på mode. Tycker att allt ser knasigt ut, vet inte vad som passar med vad. Det är besvärligt att leta i alla hyllor och på olika affärer, jag har inte tålamod. Det borde finnas EN affär med max 5 olika uppsättningar. Jag hatar att välja. Sen in i provhytten, litet trångt och INGET sitter bra. Jag blir less efter 10 min. Idag hittade jag ingenting, for snabbt därifrån och vill inte direkt tillbaka. Jaja, jag får väl gå i mina gamla trasor.

Idag ska jag in till chefen på möte, måste morska upp mig lite. Ska ha medarbetarsamtal. Mitt prio är just nu fast tjänst. Jag har egentlig provanställning i 12 månader, men då jag fick veta att det är kutym här på 6 månader kommer jag att slåss för det. Sen är det bedrövligt att jag och den andra svenskläraren är de enda med rätt utbildning på det här stället, längst utbildning, ändå har vi sämst lön, av alla! Detta retar både mig och Lena. Tänker ta upp det. Vad är det för mening att plugga närmare 5 år och en som läst 3 år, eller i princip inte läst alls får högre lön! Irriterande...

Vikt
Ja, hur går det med vikten då. Jo, det gär rätt bra, jag är rätt stabil mentalt just nu och det är ju det som styr hur jag mår och hur tjock jag är (känner mig). Jag har ätit rätt hyfsat dessa dagar, några små missar har det blivit. Jag har också tränat minst 20 min kondition varje dag, det är jag stolt över. Jag ska hålla det denna vecka hade jag tänkt. Är lite allmänt missnöjd att jag inte fullgjort min extravaganza-plan från i höstas. Brukar tänka på hur jag skulle må NU om jag fullgjort den DÅ. Älta, dåligt samvete och ånger är finfina kompisar till mig, tyvärr. Har en tendens att ofta titta bakåt i tiden och ångra saker som jag skulle gjort annorlunda, varför inte inse att gjort är gjort och blicka framåt?

Allt för denna gång....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0