Hund
Inser nu, efter dagligt sökande på blocket, att det inte är så lätt att hitta en hund till ett bra pris. Vi vill ha en liten hund, gärna omplaceringshund, ingen valp, utan en som är några år. De få annonser med omplaceringshundar är ofta på stora hundar. Små hundar annonseras och försvinner samma dag. Priset på en omplaceringshund är något lägre än en valp, men ändå lite för mycket för oss just nu. Runt 5000 och uppåt. Kan tänka mig 3000, men inte så mycket mer. Just nu känns det som att vi får lägga hundplanerna på hyllan, fortsätter leta, men har inga höga förväntningar på att hitta en, tyvärr.
Vikt
Ja, idag är det ju fredag och morgonen har redan börjat lika vacklande. Jag bestämde mig först för att hoppa över vägningen i morse, men jag fick panik och var tvungen att väga mig. Sen förra veckan har jag stått still, alltså plus, minus 0. Det i sig är ju egentligen bra! Jag har gått ner mina julkg och är nere där jag var innan jul - vilket innebär bra mycket mindre än det jag vägt de snart tre senaste åren. Man kan säga att jag gick ner mycket i sept, okt och nov i fjol och där håller jag mig nu. Det är bra. Jag har inte gått upp det jag gick ner och jag ¨håller vikten (ni märker det terapeutiska i mina inlägg, jag övertygar mig själv). Direkt efter vägandet mådde jag halvdåligt, kändes misslyckat. Sen vända jag mentalt och intalade mig att att hålla vikten är minst lika bra som att gå ner i vikt. Jag fortsätter kampen till veckan. Jag har dessutom hållt mitt träningsprogram, minst 20 min kondition varje dag. Jag vet att det inte är så mycket, men för mig är det helt ok. Det handlar om att komma över en mental inställning till träning just nu och då är 20 min en alldeles lagom gräns för mig. Det viktigaste av allt, enligt BMI är jag normalviktig, inte överviktigt, inte fetma, inte underviktig - NORMALviktig. Jag löper ingen hälsorisk med min vikt, jag borde inte sticka ut så mycket när jag är med andra, folk borde inte titta på mig och se en väldigt överviktig människa. Jag hoppas att det är så, men inte övertygad... aldrig övertygad.
Jag kan tänka mig att många tycker att jag engagerar mig allt för mycket i min vikt och beviset är att jag skriver här varje dag om det. Det är inte så att jag fokuserar mer på det nu, det är bara det att jag nu börjat skriva ner alla tankar. Eller inte alla tankar, långt ifrån alla tankar. Det finns mycket kvar i mitt huvud... varje dag. Men nu kan ni ju få en förståelse över hur besatt jag är av det här med vikt, mat och träning. Bara genom att läsa mina blogginlägg som alltid innehåller vikt-ältning, förstår ni kanske hur mitt liv ser ut.
Jaja, nog om det. Idag är det fredag. Det är med blandade känslor jag går ut ikväll. Jag har lite ångest inför klädvalet, ett dunkelt moln faller över mig när jag tänker på det. Jag vet att jag måste välja när jag kommer hem, jag vet precis hur det kommer att gå till. Jag kommer att stå och glo in i garderoben och undra vad som kan tänkas passa idag, rädd för att prova något som inte ser bra ut, rädd för besvikelsen. Dagarna då jag ska välja inför en fest är 100 ggr värre än att välja på morgonen. Jag försöker förbereda mig under dagen, det blir lättare då. Försöker komma på vilka kläder som är "säkra", som inte förstör mitt humör redan innan festen. Jag vet att när jag bara kommit i något som känns OK kommer kvällen bli trevligare. Men det lilla hindret måste jag komma över först. Hur mycket energi lägger jag inte på det här!! Är rejält trött på min "sjukdom".
Vikt
Ja, idag är det ju fredag och morgonen har redan börjat lika vacklande. Jag bestämde mig först för att hoppa över vägningen i morse, men jag fick panik och var tvungen att väga mig. Sen förra veckan har jag stått still, alltså plus, minus 0. Det i sig är ju egentligen bra! Jag har gått ner mina julkg och är nere där jag var innan jul - vilket innebär bra mycket mindre än det jag vägt de snart tre senaste åren. Man kan säga att jag gick ner mycket i sept, okt och nov i fjol och där håller jag mig nu. Det är bra. Jag har inte gått upp det jag gick ner och jag ¨håller vikten (ni märker det terapeutiska i mina inlägg, jag övertygar mig själv). Direkt efter vägandet mådde jag halvdåligt, kändes misslyckat. Sen vända jag mentalt och intalade mig att att hålla vikten är minst lika bra som att gå ner i vikt. Jag fortsätter kampen till veckan. Jag har dessutom hållt mitt träningsprogram, minst 20 min kondition varje dag. Jag vet att det inte är så mycket, men för mig är det helt ok. Det handlar om att komma över en mental inställning till träning just nu och då är 20 min en alldeles lagom gräns för mig. Det viktigaste av allt, enligt BMI är jag normalviktig, inte överviktigt, inte fetma, inte underviktig - NORMALviktig. Jag löper ingen hälsorisk med min vikt, jag borde inte sticka ut så mycket när jag är med andra, folk borde inte titta på mig och se en väldigt överviktig människa. Jag hoppas att det är så, men inte övertygad... aldrig övertygad.
Jag kan tänka mig att många tycker att jag engagerar mig allt för mycket i min vikt och beviset är att jag skriver här varje dag om det. Det är inte så att jag fokuserar mer på det nu, det är bara det att jag nu börjat skriva ner alla tankar. Eller inte alla tankar, långt ifrån alla tankar. Det finns mycket kvar i mitt huvud... varje dag. Men nu kan ni ju få en förståelse över hur besatt jag är av det här med vikt, mat och träning. Bara genom att läsa mina blogginlägg som alltid innehåller vikt-ältning, förstår ni kanske hur mitt liv ser ut.
Jaja, nog om det. Idag är det fredag. Det är med blandade känslor jag går ut ikväll. Jag har lite ångest inför klädvalet, ett dunkelt moln faller över mig när jag tänker på det. Jag vet att jag måste välja när jag kommer hem, jag vet precis hur det kommer att gå till. Jag kommer att stå och glo in i garderoben och undra vad som kan tänkas passa idag, rädd för att prova något som inte ser bra ut, rädd för besvikelsen. Dagarna då jag ska välja inför en fest är 100 ggr värre än att välja på morgonen. Jag försöker förbereda mig under dagen, det blir lättare då. Försöker komma på vilka kläder som är "säkra", som inte förstör mitt humör redan innan festen. Jag vet att när jag bara kommit i något som känns OK kommer kvällen bli trevligare. Men det lilla hindret måste jag komma över först. Hur mycket energi lägger jag inte på det här!! Är rejält trött på min "sjukdom".
Kommentarer
Trackback
