Rapport idag..
..jag kan säga att jag inte har sovit så mycket inatt, det har svidit i mitt öga! Igår gick svullnaden ner en aning, men samtidigt blev andra ögat rejält inflammerat. Inatt har mitt "onda" öga svidit så mycket att jag har haft svårt att sova, litervis med tårar har runnit och gör det delvis än. Jag ser ut som en zombie, mina ögonvitor är inte längre vita, de är knallröda! Jag hade tänkt fara in till akuten i morse, hade så ont, men jag ångrade mig. Har ingen lust att sitta flera timmar på akuten när de antagligen inte gör något, de gör sällan något åt ögoninflammation. Mitt vänstra öga är dock lite oroväckande, det svider nåt grymt, det känns som att jag har något i ögat. Pratade med Marie tidigare idag, hon tror dock inte det är nått allvarligare än en hemsk inflammation.
Ja, hur går det med soppätandet då? Ja, jag läste igår en mycket imponerande och inspirerande blogg om en tjej som varit med i xtravaganza i 1 år och gått ner över 50kg! Det fick mig att bestämma mig för att i varje inlägg skriva lite om hur det går med min viktminskning. Så här kommer en liten bakgrund om min tidigare viktresa!
Vikt
Sommaren 2000 bestämde jag mig för att jag en gång för alla skulle vinna över min då hälsofarliga övervikt. Jag bestämde ett datum, den 24 aug, då skulle jag börja på VV. VV var det enda sättet för mig att gå ner i vikt, det var en trygg metod som jag litade på. Jag bestämde mig långt innan och när dagen väl kom var jag dels mycket motiverad och peppad och dels livrädd. Jag vägde in mig på... håll i er nu... 114,7 kg, det är siffror jag aldrig kommer att glömma. Jag jobbade stenhårt med viktväktarna och på ett år hade jag gått ner över 30 kg. Sen blev det lite strul i mitt dåvarande förhållande, jag dumpade en kille, skaffade ny pojkvän, höll vikten rätt hyfsat. Sen 2003 blev jag gravid, gick upp nästan allt igen, men så fort Kajsa-Linn var född hoppade jag på VV igen. Gick ner graviditetskilona och lite till. Var då nere på 73.5. trivdes bra med den vikten, jag hade då gått ner över 40 kg. 2006 skilde jag mig och flyttade ihop med Robban (struliga relationer har jag haft =) och sakta men säkert gick både jag och Robban upp i vikt. Robban hade också tidigare gått ner ca 25 kg, så båda hade sin vikthistoria. Jag gick ganska snabbt upp till ca 80 kg och stannade där. Robban gick från ca 93 kg till runt 100 och stannade där. Sen dess, sommaren 2006 har vi kämpat mot dessa, 7 kg! Rent idiothårt har de suttit! Vi har gått upp och ner, men inte lyckas hålla kilona borta. I höstas började jag på Xtravaganza och både jag och Robban insåg att nu jävlar! Robban vägde då ca 103 och jag ca 83. Nu före jul var Robban nere på 93 kg, bra jobbat. Han vägde alltså lika mycket som när jag och han träffades. Jag var nere på 75 kg, nästan nere på samma vikt som när vi träffades. Under julen har både jag och Robban gått upp liiite, men inte alls allt. Jag vägde mig i fredags när jag började, men tittade då inte vågen. Robban vägde sig också. Nu i morse vägde vi oss igen, Robban har redan gått ner sina julkilon och vägde idag 93.5. Jag vet inte exakt hur mycket jag väger, men hade i alla fall gått ner 3 kg. På fredag avslöjar jag hur mycket jag gått ner sen jul och exakt vad vågen står på. Så nu kämpar vi på med sopporna i minst 1 vecka för att få en kickstart, sen kör vi kolhydratfattigt för att fortsätta gå ner. Jag ska ner till 70, Robban 85 tror jag. Så så ser det ut. På fredag lämnar jag som sagt en mer detaljerad viktrapport. Att väga sig idag var i alla fall livsviktigt, jag behövde den motivationen. Det är INTE lätt att bara äta soppa, speciellt inte på en helg när barnen äter massa gott. Och speciellt inte när man går från vansinnessvullande (jul) till 500 kcal om dagen, det är tufft. Jaja, idag går det i alla fall lite bättre. Tur i oturen att jag är sjuk, har inte så stor aptit. Sen idag typ går jag ju in i ketonfasen och då försvinner hungerskänslorna en del. Idag, som är dag 3 kommer kroppen dessutom in i maximal fettförbränning så allt jag går ner nu är ren och skär fettmassa, underbart!
Det var allt för nu. Robban har skjutsat Kajsa-Linn till en kompis och på vägen hem ska han hyra film. Vi ska gosa ner oss under täcket i soffan och kika på film hela dan, det får man göra när man är jättesjuk som jag! Just ja, jag har lämnat intresse ang en hund som ska omplaceras, hoppas hon hör av sig idag.
Här kan ni se den lilla rackaren! Hoppas hon hör av sig! http://www.blocket.se/vi/19666812.htm?ca=4_s
Ja, hur går det med soppätandet då? Ja, jag läste igår en mycket imponerande och inspirerande blogg om en tjej som varit med i xtravaganza i 1 år och gått ner över 50kg! Det fick mig att bestämma mig för att i varje inlägg skriva lite om hur det går med min viktminskning. Så här kommer en liten bakgrund om min tidigare viktresa!
Vikt
Sommaren 2000 bestämde jag mig för att jag en gång för alla skulle vinna över min då hälsofarliga övervikt. Jag bestämde ett datum, den 24 aug, då skulle jag börja på VV. VV var det enda sättet för mig att gå ner i vikt, det var en trygg metod som jag litade på. Jag bestämde mig långt innan och när dagen väl kom var jag dels mycket motiverad och peppad och dels livrädd. Jag vägde in mig på... håll i er nu... 114,7 kg, det är siffror jag aldrig kommer att glömma. Jag jobbade stenhårt med viktväktarna och på ett år hade jag gått ner över 30 kg. Sen blev det lite strul i mitt dåvarande förhållande, jag dumpade en kille, skaffade ny pojkvän, höll vikten rätt hyfsat. Sen 2003 blev jag gravid, gick upp nästan allt igen, men så fort Kajsa-Linn var född hoppade jag på VV igen. Gick ner graviditetskilona och lite till. Var då nere på 73.5. trivdes bra med den vikten, jag hade då gått ner över 40 kg. 2006 skilde jag mig och flyttade ihop med Robban (struliga relationer har jag haft =) och sakta men säkert gick både jag och Robban upp i vikt. Robban hade också tidigare gått ner ca 25 kg, så båda hade sin vikthistoria. Jag gick ganska snabbt upp till ca 80 kg och stannade där. Robban gick från ca 93 kg till runt 100 och stannade där. Sen dess, sommaren 2006 har vi kämpat mot dessa, 7 kg! Rent idiothårt har de suttit! Vi har gått upp och ner, men inte lyckas hålla kilona borta. I höstas började jag på Xtravaganza och både jag och Robban insåg att nu jävlar! Robban vägde då ca 103 och jag ca 83. Nu före jul var Robban nere på 93 kg, bra jobbat. Han vägde alltså lika mycket som när jag och han träffades. Jag var nere på 75 kg, nästan nere på samma vikt som när vi träffades. Under julen har både jag och Robban gått upp liiite, men inte alls allt. Jag vägde mig i fredags när jag började, men tittade då inte vågen. Robban vägde sig också. Nu i morse vägde vi oss igen, Robban har redan gått ner sina julkilon och vägde idag 93.5. Jag vet inte exakt hur mycket jag väger, men hade i alla fall gått ner 3 kg. På fredag avslöjar jag hur mycket jag gått ner sen jul och exakt vad vågen står på. Så nu kämpar vi på med sopporna i minst 1 vecka för att få en kickstart, sen kör vi kolhydratfattigt för att fortsätta gå ner. Jag ska ner till 70, Robban 85 tror jag. Så så ser det ut. På fredag lämnar jag som sagt en mer detaljerad viktrapport. Att väga sig idag var i alla fall livsviktigt, jag behövde den motivationen. Det är INTE lätt att bara äta soppa, speciellt inte på en helg när barnen äter massa gott. Och speciellt inte när man går från vansinnessvullande (jul) till 500 kcal om dagen, det är tufft. Jaja, idag går det i alla fall lite bättre. Tur i oturen att jag är sjuk, har inte så stor aptit. Sen idag typ går jag ju in i ketonfasen och då försvinner hungerskänslorna en del. Idag, som är dag 3 kommer kroppen dessutom in i maximal fettförbränning så allt jag går ner nu är ren och skär fettmassa, underbart!
Det var allt för nu. Robban har skjutsat Kajsa-Linn till en kompis och på vägen hem ska han hyra film. Vi ska gosa ner oss under täcket i soffan och kika på film hela dan, det får man göra när man är jättesjuk som jag! Just ja, jag har lämnat intresse ang en hund som ska omplaceras, hoppas hon hör av sig idag.
Här kan ni se den lilla rackaren! Hoppas hon hör av sig! http://www.blocket.se/vi/19666812.htm?ca=4_s
Kommentarer
Postat av: janna
åh, vilken söt!
Trackback
