Snart helg...
.. det känns skönt. Denna helg ska vi bara ta det rejält lugnt och bara mysa på hemma. Kanske om det är fint väder att vi tar oss ut och åker kälke och grillar korv. Men erkännas skall att jag inte är någon utemänniska egentligen. Jag tycker om att vara ute, på sommaren, men vintern är så kall och man måste ha så mycket kläder och det är bökigt att ta sig fram känns det som. Jag tror att mycket av den inställningen sitter kvar sen min överviktiga tid, då var vintern, om man var tvungen att vara ute, ett rent helvete. Sommaren var iof minst lika jobbig, om inte värre, varmt och klibbigt. Men nu borde jag älska att vara ute vinter som sommar eftersom att jag är NORMALVIKTIG (skitviktig på jobbet, men det är ju en annan sak =). Jag tycker i alla fall mest om att mysa omkring inne, hasa omkring i alldeles för stora kläder, elda i kaminen tills det blir så varmt att inte ens jag fryser (jag fryser jämt, är 10 grader kallare än andra säger Robban). Baka lite, fika lite, dona lite, mysa, kramas och bara vara. En sån helg är min favorithelg och en sån helg ska jag ha i helgen!
Ja, som ni märker så är jag på bättre humör idag. Jag har bestämt mig för att just nu ska jag må bra, jag biter ihop och använder min mentala styrka som just nu är på topp! Egentligen har jag ingen bra anledning till att inte må bra, det enda som får mig ur balans är som vanligt mina funderingar kring vikt.
Vikt
Ok, en liten förklaring till de av er som inte riktigt förstått det här med min viktfixering. Jag fick en kommentar att det bästa är att kasta ut vågen och inte tänka så mycket på vikten, då kommer allt bli bättre. Jag VILL göra det, men för mig vore det som att släppa kontrollen över något som jag måste ha kontroll över för att må bra. Jag har som de flesta vet gått ner mycket i vikt och det kan man iof inte skylla på hur länge som helst, men nånstans gör jag det ändå. Jag vill påstå att matmissbruk är som vilket missbruk som helst, alkohol, droger, spel, sex osv. För mig kommer det alltid vara en kamp, varje dag. Mat är för mig direkt knutet till känslor och det betyder att jag utifrån vad och hur jag äter kan må dåligt resp. bra.
Såhär levde jag förut;
Jag vaknade, kände att livet var lite grått. Kom att tänka på att jag hade ett paket ballerinakakor i köket och blev genast mycket lyckligare bara av vetskapen. Åt ett paket kakor till frukost. När lunchen närmade sig började en orolig känsla uppenbara sig, vad ska jag äta? Jag _borde_ äta något nyttigt, _men_ jag känner mig lyckligare om jag får äta något gott = onyttigt. Behovet av att känna mig lycklig var starkare. Inför kvällen dök samma oro upp, jag var under dagen tvungen att se till att förse mig med något som kunde stilla min oro, jag hade ett stort behov av att veta att jag hade något som jag kunde unna mig på kvällen, annars blev livet inte roligt, jag var inte lycklig och vardagen var för grå. Det handlade om ett missbruk, en "drog" som fick mig att må bra.
Nu har det hänt en del, jag är mer disciplinerad, men samtidigt mer beroende av kontroll.
I mitt liv nu kan en dålig dag vara såhär.
Jag vaknar, känner mig missnöjd med mig själv och tjock. Min stora ångest blir kläder, vad ska jag ha. Innan jag kliver ur sängen lider jag all helvetes kval, inga kläder känns bra i mina tankar. Tar på mig något som är "säkert", som jag vet att jag kan ha fast jag är tjock (har delat in mina kläder i tjockkläder, smalkläder och kläder-jag-ska-ha-när-jag-är-perfekt, de sistnämda är kläder som jag hatar och älskar, mest hatar för jag kommer aldrig mer i dem). Går till jobbet, allt känns ovanligt grått och tråkigt ute. Livet känns sådär. Jag söker i mina tankar efter något som kan liva upp dagen, om jag då tänker att i kväll ska jag få äta något gott, unna mig något blir livet ljusare. Dagen går och jag fokuserar på kvällen. Men skillnaden är att tankarna om att få unna mig får mig att må bra, men samtidigt dåligt. Jag vill, vill inte, äta. Jag våndas under dagen och brukar ofta välja att antingen hoppar jag över att unna mig, då blir dagen grå igen, eller så bestämmer jag mig för att unna mig, då blir dagen ljusare men jag vet att samvete tar kål på mig efter unnandet. Jag tänker på mat/ vikt i princip hela dagen. Det är pest eller kolera.
En bra dag kan se ut såhär:
Jag vaknar, känner mig något nöjd (det förutsätter att det gått bra, med ätningen, i ett par tre dagar innan) med mig själv. Jag väljer fritt kläder ur min garderob där det mesta passar (en "bra" dag kan komma 3 dagar efter en dålig dag så egentligen handlar det inte om någon stor viktökning, allt sitter mentalt). Jag har innan planerat min dag, hur jag ska äta, allt jag stoppar i mig är noga framtaget och jag har dagen under kontroll. Jag känner mig pigg och glad och smal. Fram på dagen kommer några mörka moln "jag VILL äta som jag vill, jag vill äta vad jag vill, det är inte värt allt detta kontrollerande, jag blir besatt, jag känner mig deprimerad". Jag tänker på mat/vikt nästa hela dagen. När jag lägger mig på kvällen är jag 1. nöjd att jag kunnat kontrollera mitt behov 2. trött på min besatthet 3. otroligt sugen att dagen efter unna mig en "ätardag", det skulle göra min nästkommande dag så ljus och mindre deprimerande.
Vågen är mitt rättesnöre, min glädjekälla och min otroligt fördömande domare. Vågen bestämmer i stort hur jag ska må. Vågen bestämmer om jag ska vara lycklig eller om jag inte kan förmå mig ur sängen på en hel dag. Jag har legat i sängen otaliga gånger och känt en total hopplöshet och det kan ha berott på 500 g viktökning. Varje vecka måste jag väga mig, måste ha den kontrollen.
Jag vet, jag borde söka hjälp. Har försökt. Har verkligen försökt för jag VILL inte leva med denna besatthet. Men jag vet inte VAR jag ska finna den hjälpen. Anonyma matmissbrukare finns inte här i Sundsvall, inga andra matmissbrukargrupper heller som jag hittat. Har tidigare gått till psykolog, remiss från VC, men det hjälpte inte. Kan säkert finns privata psykologer, men det kostar ju skjortan. Har ni något förslag så är jag öppen för allt! Jag vet att själv kommer jag aldrig komma bort ifrån detta. Jag kan leva med det, även om livet blir jobbigare, men det kommer att innebära otroligt mycket energi av mig, vilket det gör i dagsläget. Jag kan leva med det, men det är inte roligt.
Ja, det var lite om det. Lååånga inlägg, jag vet. Men det blir som terapi för mig.
Ja, som ni märker så är jag på bättre humör idag. Jag har bestämt mig för att just nu ska jag må bra, jag biter ihop och använder min mentala styrka som just nu är på topp! Egentligen har jag ingen bra anledning till att inte må bra, det enda som får mig ur balans är som vanligt mina funderingar kring vikt.
Vikt
Ok, en liten förklaring till de av er som inte riktigt förstått det här med min viktfixering. Jag fick en kommentar att det bästa är att kasta ut vågen och inte tänka så mycket på vikten, då kommer allt bli bättre. Jag VILL göra det, men för mig vore det som att släppa kontrollen över något som jag måste ha kontroll över för att må bra. Jag har som de flesta vet gått ner mycket i vikt och det kan man iof inte skylla på hur länge som helst, men nånstans gör jag det ändå. Jag vill påstå att matmissbruk är som vilket missbruk som helst, alkohol, droger, spel, sex osv. För mig kommer det alltid vara en kamp, varje dag. Mat är för mig direkt knutet till känslor och det betyder att jag utifrån vad och hur jag äter kan må dåligt resp. bra.
Såhär levde jag förut;
Jag vaknade, kände att livet var lite grått. Kom att tänka på att jag hade ett paket ballerinakakor i köket och blev genast mycket lyckligare bara av vetskapen. Åt ett paket kakor till frukost. När lunchen närmade sig började en orolig känsla uppenbara sig, vad ska jag äta? Jag _borde_ äta något nyttigt, _men_ jag känner mig lyckligare om jag får äta något gott = onyttigt. Behovet av att känna mig lycklig var starkare. Inför kvällen dök samma oro upp, jag var under dagen tvungen att se till att förse mig med något som kunde stilla min oro, jag hade ett stort behov av att veta att jag hade något som jag kunde unna mig på kvällen, annars blev livet inte roligt, jag var inte lycklig och vardagen var för grå. Det handlade om ett missbruk, en "drog" som fick mig att må bra.
Nu har det hänt en del, jag är mer disciplinerad, men samtidigt mer beroende av kontroll.
I mitt liv nu kan en dålig dag vara såhär.
Jag vaknar, känner mig missnöjd med mig själv och tjock. Min stora ångest blir kläder, vad ska jag ha. Innan jag kliver ur sängen lider jag all helvetes kval, inga kläder känns bra i mina tankar. Tar på mig något som är "säkert", som jag vet att jag kan ha fast jag är tjock (har delat in mina kläder i tjockkläder, smalkläder och kläder-jag-ska-ha-när-jag-är-perfekt, de sistnämda är kläder som jag hatar och älskar, mest hatar för jag kommer aldrig mer i dem). Går till jobbet, allt känns ovanligt grått och tråkigt ute. Livet känns sådär. Jag söker i mina tankar efter något som kan liva upp dagen, om jag då tänker att i kväll ska jag få äta något gott, unna mig något blir livet ljusare. Dagen går och jag fokuserar på kvällen. Men skillnaden är att tankarna om att få unna mig får mig att må bra, men samtidigt dåligt. Jag vill, vill inte, äta. Jag våndas under dagen och brukar ofta välja att antingen hoppar jag över att unna mig, då blir dagen grå igen, eller så bestämmer jag mig för att unna mig, då blir dagen ljusare men jag vet att samvete tar kål på mig efter unnandet. Jag tänker på mat/ vikt i princip hela dagen. Det är pest eller kolera.
En bra dag kan se ut såhär:
Jag vaknar, känner mig något nöjd (det förutsätter att det gått bra, med ätningen, i ett par tre dagar innan) med mig själv. Jag väljer fritt kläder ur min garderob där det mesta passar (en "bra" dag kan komma 3 dagar efter en dålig dag så egentligen handlar det inte om någon stor viktökning, allt sitter mentalt). Jag har innan planerat min dag, hur jag ska äta, allt jag stoppar i mig är noga framtaget och jag har dagen under kontroll. Jag känner mig pigg och glad och smal. Fram på dagen kommer några mörka moln "jag VILL äta som jag vill, jag vill äta vad jag vill, det är inte värt allt detta kontrollerande, jag blir besatt, jag känner mig deprimerad". Jag tänker på mat/vikt nästa hela dagen. När jag lägger mig på kvällen är jag 1. nöjd att jag kunnat kontrollera mitt behov 2. trött på min besatthet 3. otroligt sugen att dagen efter unna mig en "ätardag", det skulle göra min nästkommande dag så ljus och mindre deprimerande.
Vågen är mitt rättesnöre, min glädjekälla och min otroligt fördömande domare. Vågen bestämmer i stort hur jag ska må. Vågen bestämmer om jag ska vara lycklig eller om jag inte kan förmå mig ur sängen på en hel dag. Jag har legat i sängen otaliga gånger och känt en total hopplöshet och det kan ha berott på 500 g viktökning. Varje vecka måste jag väga mig, måste ha den kontrollen.
Jag vet, jag borde söka hjälp. Har försökt. Har verkligen försökt för jag VILL inte leva med denna besatthet. Men jag vet inte VAR jag ska finna den hjälpen. Anonyma matmissbrukare finns inte här i Sundsvall, inga andra matmissbrukargrupper heller som jag hittat. Har tidigare gått till psykolog, remiss från VC, men det hjälpte inte. Kan säkert finns privata psykologer, men det kostar ju skjortan. Har ni något förslag så är jag öppen för allt! Jag vet att själv kommer jag aldrig komma bort ifrån detta. Jag kan leva med det, även om livet blir jobbigare, men det kommer att innebära otroligt mycket energi av mig, vilket det gör i dagsläget. Jag kan leva med det, men det är inte roligt.
Ja, det var lite om det. Lååånga inlägg, jag vet. Men det blir som terapi för mig.
Kommentarer
Postat av: jessicapessica
Tjo syster!
Det är ibland bättre att skriva ner saker, att få det på print. Lättare att se sanningar då. Och att efter ha erkänt för sig själv erkänna för en medmänniska är toppen. Det är ren terapi :)
Du vet väl att FAA har telefonmöten? Ring in och lyssna (man behöver inte säga ens ett pip)... kanske är det fler från Sundsvall där så ni kan bilda en grupp?
Trackback
