Linda

Jag undrar ibland varför man är sån som man inte vill vara. Jag kan vara sån, ofta. När jag kommer in i tråkiga perioder kan jag bete mig riktigt dumt mot människor, i synnerhet Robban skulle jag tro. Jag kan vara iskall, känslokall, sur, tvär, otrevlig... sen ångrar jag mig och tänker att jag absolut måste skärpa mig, att jag ska anstänga mig för att vara trevlig och mysig och go. Men sen när det väl kommer till kritan så har jag svårt att agera som jag egentligen vill, det blir samma gamla sura bemötande. Hur ändrar man nåt sånt? Jag vill, men kan inte ändra mig... Jag brukar ofta vara sur och tvär när Robban ska iväg på nåt eget en kväll, typiskt avundsjuk att han har saker och jag får sitta hemma själv. Då är jag sur och grinig på honom tills han åker, även då han försöker vara go och snäll, kommer och vill kramas och så. Desto mer han vill vara nära, desto längre bort vill jag ha honom. Sen när han väl har åkt, ångrar jag mig nästan på en gång. Brukar skicka ett sms och be om ursäkt. Sen nästa gång är det samma sak igen, tänker att jag ska vara go ch glad, sen blir det ändå sura tråkiga Linda. Jaja, men sån är jag tyvärr.