Linda

Jag har kommit in på specailpedagogprog. i Umeå, vilket innebär 1½ års heltidsstudier. Samtidigt som jag har mitt "vanliga" jobb. Jag undrar egentligen bara, vad är det för fel på mig? Jag är inte som alla andra, jag måste ha så mycket mer att göra. Jag funderar mer och mer på om jag har ADHD, på allvar alltså? Jag gör allt så mycket snabbare än alla andra och blir irriterad när alla andra är så sega, de fattar ju så trögt. När vi sitter på möte, jag tycker att allt är så solklart, alla andra måste fråga om och om igen och försäkra sig hundra gånger att de förstått rätt. Agera, gör, slutför, det är mer min melodi. Detta är inget skrytinlägg, inte alls. Jag bara analyserar lite hur jag är som person. Jag har trots allt ett heltidsjobb som lärare, där undervisar jag inte bara, jag gör mycket mer, har hand om hemsidan, fixar och donar och löser många problem som dyker upp dagligen på skolan. Många vänder sig till mig av mina kollegor när de inte kan/vågar/vill fatta beslut eftersom jag har en tendens att ta beslut och se till att saker blir gjorda. Sen jobbar jag minst 1-2 ggr i veckan som piercare, åker ibland till Östersund och piercar. Beställer, läser på för att lära mig, rengör, sorterar, ha kontakt med kunder. Sen är jag ställföreträdande vårdnadshavare åt Omid, 16 år från Afganistan. Honom har jag kontakt med varje vecka. Dessutom har jag två hästar som jag åker till varje dag, rider runt 3 ggr i veckan. 4 barn, varav 3 bor på heltid hos mig nuförtiden. Sen ska jag läsa i Umeå på heltid. Dessutom är jag sjukligt pedant, så jag måste ha det städat hemma typ jämt. Det konstiga är att jag TRIVS när det är såhär. När jag har massor att göra och när jag alltid är uppbokad. Jag tycker ändå att jag kan vila och få egentid. Man undrar, nåt fel är det på mig, men vad?